Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En djupt upprörande historia från en mänsklig avskrädeshög

/

Det är en fruktansvärt grym historia, nästan outhärdlig i sin råa, realistiska framställning av livet på en mänsklig avskrädeshög.

Annons

Paradoxalt nog finns det samtidigt i vissa avsnitt i James A. Levines skildring av en barnprostituerads liv både en raljant sarkastisk ton och ett slags poetisk lyster. Det beror på att den 15-åriga Batuk, redan som nioåring av sin far såld till en bordell i den indiska mångmiljonstaden Mumbay, ”välsignats med både skönhet och en blyertspenna”.

Det är alltså den 15-åriga Batuk, som med blyertspennan i den blå dagboken själv osminkat skildrar sin vardag i bordellen samtidigt som hon i diktens form präntar ner sina drömmar och sin av brådmogen livsvisdom präglade filosofi.

Som nioåring blir hon bortauktionerad till den högstbjudande farbror, som får deflorera henne. Därefter förs hon till ett barnhem för att som ”hustru” till någon vuxen man läras upp sexuellt. Och snart är hon installerad i en stålbur på Common Street, den absolut lägsta nivån av bordeller i Mumbay.

Här får hon betjäna 10–15 män om dagen, de flesta äldre, illaluktande och vämjeliga. I grannburen betjänar pojken Pruneet lika många män, men när Pruneet når tonåren blir han brutalt kastrerad, för det är barnet Pruneet som männen lockas av.

De barnprostituerade på Common Street rekryteras från barnhemmet, som styrs av samvetslösa yazaker, som tar småflickor som ”hustrur” för att lära upp dem sexuellt och som betraktar föräldralösa barn enbart utifrån de inkomster de kan dra in. Spädbarn från prostituerade hyrs ut per dag till tiggare som då kan tjäna fem gånger så mycket.

Det är en fruktansvärd verklighet som skildras i ”Den blå dagboken”. Historien får en nästan thrillerartad upplösning när Batuk en dag blir hämtad i bil från bordellen och hemlighetsfullt förd till Royal Imperial Hotel i Mumbai, ett himmelrike för en prostituerad från Common Street. Någon har upptäckt hennes skönhet.

Här blir hon installerad i en lyxsvit, tvättad, uppklädd, besiktigad av en läkare och satt att vänta. Den prins hon småningom ska möta i lyxsviten på Royal Imperial Hotel visar sig vara en bortskämd, pervers, miljonärsyngling, som fått Batuk i 18-årspresent av sin stenrike far och som nu uppbådar all sin fantasi för att förnedra och förödmjuka den prostituerade Batuk.

I ”Den blå dagboken” formulerar Batuk mellan övergreppen uppgivet den prostituerades filosofi:

”Jag är den jag är bara i detta ögonblick i tiden; mitt förflutna hänger inte över mina axlar och min framtid är omöjlig att urskilja, så den är inget bekymmer. Jag är ingenting annat och det finns ingenting annat”.

”Den blå dagboken” är en djupt upprörande historia, som bygger på verklighetsunderlag från det polisprotokoll som upprättats i Mumbais polisdistrikt under namnet Batuk Ramasdeen.

Mer läsning

Annons