Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En blandning av medvetna val och slumpen

Den diskreta klädkoden, svart, grått och däremellan randigt har brutits av de färgstarka, eleganta afrikanskorna på årets bokmässa. Afrika känns som ett gigantiskt område, 2000 språk och 53 länder och hur ska rapporteringen som traditionellt är så dominerad av våld, inbördeskrig och problem kunna nyanseras? Min rapportering blir en blandning av medvetna val och faktiska möjligheter att forcera hinder. Slumpen finns kanske också när jag prioriterar ett seminarium om sexuellt våld i Kongo framför succéförfattaren McCall Smiths feel-good-deckare.

Annons

Vincent Dahlbäck, Christina Wahldén och Charlotta Wannholm samtalar om det grova våldet mot kvinnor som ett medvetet och billigt massförstörelsevapen i krig utifrån Christina Wahldéns bok ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig”. FN-chefen har gett affischnamnet Margot Wallström reseförbud och det var just henne jag hade velat träffa. Lena Ag står för de mest radikala förslagen till ändring. Kvinnor skyddar kvinnor är hennes erfarenhet. Ta till exempel bort soldaterna från Afghanistan och skicka dit kvinnor till stöd och undervisning så att landets egna når ledande positioner. Hon ser uråldriga patriarkala traditioner som den stora orsaken. På en fråga om FN-truppernas kontakt med prostituerade och lokala flickvänner fick vi besked om att det är nolltolerans som gäller för svenskar. Fransmän och tyskar ser inte på samma sätt.

Missionärsbarnet Lennart Hagerfors samtalade med sin förläggare Svante Weyler om boken Mannen på ön Den bygger på en historia med lång tradition bakåt och beskriver det franska kolonialväldet i Brazzaville, ganska välskött om man jämför och hur frihetskänslan växte fram och sopade bort rädslan hos urbefolkningen. Många idealiserar Afrika, menade Weyler, hur gör du? Jag vill vara sann mot min minnesbild, blev svaret.

Sigrid Combüchen visade sig vara en kort och elegant författare i aprikosfärgat och mjuka, högklackade stövlar. Hennes roman Spill måste jag bara läsa. Hon var själv överraskad av succén, inte van. Combüchen inleder med att en författare, någotsånär identisk med den vi har framför oss får ett brev från en sur läsare, Varför är du så svår? Så följer en historia om ett kvinnoliv och Combüchens förtjusning i 30-talet. Det vackraste av det ytliga fanns då. Mest beröm har Combüchen fått för sitt osedvanligt intelligenta handlag med sexscenerna.

Samtalet L´art pour l´art med föredettingarna Horace Engdahl och min idol Bengt Göransson samt ett par kvinnor, varav en var skådespelare i all ära. Det var ändå den filosofiska och humoristiska Kitty Crowthers röst och de sällsamt harmoniskt komponerade bilderna, som gjorde mig lycklig på ett bestående sätt. Hennes budskap är att vi inte är ensamma. Vi är beskyddade. Nya titlar som hoppas jag är under översättning: Le petit homme et Dieu, La visite de petit mort, La grand disordre. ALMA-pristagare Crowther skildrar människolivet poetiskt i ord och bild.

Journalisten Richard Dowden gjorde intryck med brottstycken ur sin bok Vart är Afrika på väg? Den översätts nu och gräver djupt i Afrikas kultur och historia. Tålamod är Afrikas tecken. Begreppet hopplöshet finns inte!

Poeten Lars Gustafsson haltade lite som jag själv och andra 70-plussare. Utom P O Enquist som får ett höjt ögonbryn av mig. I egenskap av förra årets pristagare dubbelt upp tillfrågades han av Ulf Elfwing vad han gjort med de 50 000 kronorna? Han hummade lite och visste inte. När han blev upplyst om att han blivit sedd i Nice strax efter tog han ordet. Ja, jag har ett flärdkonto. Det tycker jag alla ska ha. Det måste man ha! Var det eliten som talde till eliten?

Britt Jakobsson