Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"En" är nya "hen"

Efter två års stormig debatt om hen börjar det kontroversiella pronomenet att bli mer accepterat. Då gör nästa könsneutrala uttryck entré. Men att "en" kan byta ut "man" väcker inte lika starka reaktioner.

Annons

Man kan som kvinna reta sig på språket. Och det kan man som man också. Låter det snurrigt? Det generiska pronomenet "man" är inte fullt så neutralt som det utger sig för att vara.

– Att tala om sig själv i tredje person kan se väldigt roligt ut: "man är ju lite mätt". Är det en man som är mätt? Eller du? säger Märit Rönnols, en 31-årig pressekreterare för Södertälje Kommun i Stockholm.

Hon är en av dem som bestämt sig för att börja använda "en", något hon efterlever så gott hon kan i både tal och skrift, sedan två år tillbaka.

– Språk är viktigt, vi formas av det. Och att alltid känna sig som ett undantag förstärks av sådana här ord, som att det heter mankind för mänskligheten, eller Musée de l'homme i Paris. Är det männens museum? Det här är ett litet steg för att visa att något är konstigt, säger hon.

Finns redan dialektalt

Redan författaren Gerd Brantenberg störde sig på att språket har mannen som norm, och i boken "Egalias döttrar" som kom 1977 bytte hon helt sonika ut alla man mot "dam" (på danska "ken", en reducerad form av kvinna). Det könsneutrala pronomenet "en" är inte lika drastiskt. Det finns redan i svenskan, som en dialektal variant av pronomenet man. I värmländskan kan det till exempel heta: "De hänner môe på lanne om en bare tetter etter."

Men frågan är varför "en" nu börjar omfamnas av allt fler?

– Jag tror det är i kölvattnet av hen-debatten. Jag har sett folk väcka frågan tidigare men att man verkligen gör slag i saken har kommit de senaste åren, säger Karin Milles, docent i svenska och författare till boken "Jämställt språk".

Vinner mark

En bidragande orsak kan vara feminismens allmänna uppsving.

– Nätet gör också att vi lättare etablerar politiskt laddade ord, som först får spridning i någons lilla klick, säger Karin Milles.

"En" verkar inte heller uppröra lika mycket som "hen", som debatterats häftigt de senaste två åren. Nu verkar det omstridda pronomenet dock vinna mark. Innan hen-debatten gick det i svensk press över 13 000 han och hon på varje hen. I år är motsvarande siffra bara trehundra, visar en undersökning av Språktidningen.

– Kanske beror det relativa lugnet på att folk inte uppfattar pronomenet man som lika laddat med kön, som pronomenen hon och han. Det folk retar sig på med "en" är snarare att det låter vardagligt och dialektalt, säger Karin Milles.

Svårt att upptäcka

"En" är inte heller lika lätt att söka på som "hen" och det blir därför svårare att upptäcka, trots att vi använder det generiska pronomenet mycket ofta.

– Det häftiga är att "man" är ett väldigt frekvent ord så personer måste lägga ned mycket möda på att förändra sitt språk. Det är som att byta dialekt, säger Karin Milles.

Märit Rönnols glömmer fortfarande ofta att säga "en" när hon pratar. Men i text har hon vant sig. Och hon tror att fenomenet kan spridas.

– Uttröttningsprincipen är min princip. Ju fler som använder begreppet desto mer kommer språket att förändras. Men det jag är ute efter är medvetenheten.