Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emil återvänder till rollen som Arnljot

Hur gör man Peterson-Bergers nationalromantiska vikingadrama relevant i samtiden? I dag har Arnljot premiär – med ny regissör och nygammal Arnljot.

Bakom scenen äter Emil Grudemo el Hayek äggmackor samtidigt som han och Mikaela Pålsson tittar igenom slagsmålsscenen på en surfplatta.

– Arnljots svärd åkte av i en snurr men han löste det jättesnyggt, säger Joakim Espell som jobbar med stagefightingscenerna i spelet.

Det är några dagar kvar till lördagens premiär, den tredje i ordningen för titelrollsinnehavaren Emil Grudemo el Hayek, som också spelade Arnljot 2011 och 2012. Hösten 2011 började han Teaterhögskolan i Helsingfors och har i år gjort sitt praktikår i Ung scen östs omdiskuterade "Marken brinner" och på Uppsala stadsteater i "Välkommen hit, välkommen hem" av för länet välbekanta dramatikern Rasmus Lindberg och regissören Olle Törnqvist.

– Jag ser nog på Arnljots problematik på samma sätt nu. Men förhoppningsvis har jag nya verktyg att ta mig an problematiken på nya sätt.

Mikaela Pålsson är sångerska och skådespelerska och gör Vaino. När sameflickans dräkt hängts undan för i år ger hon sig av till Döda fallet för premiär i Garvsyras sommarfars den 25 juli. I årets spel jobbar hon med sin tredje Arnljot på tre år och med ny regissör; Stefan Moberg.

– En av de största skillnaderna är att (tidigare regissören) Åsa Bergh gärna ville göra sömlösa övergångar, scenerna gick nästan över i varandra.

I trappan bakom scenen äter Stefan Moberg en kort middag i kvällssolen. Han har jobbat mycket med sommarteater och stora amatörteateruppsättningar. Han beskriver sig också som en stor historienörd med intresse för svensk och europeisk medeltid.

– Det var så många bitar som föll på plats här, säger han om regiuppdraget.

Han ser sig själv som en förstaårsregissör (utan att för den skull sia om framtiden) som verkar i ett spel med många och långa traditioner.

– Det är en spännande historia och det är intressant att se hur man kan göra den relevant i dag, säger han.

Han menar att konflikterna i dramat är aktuella om man tittar bakom det nationalromantiska.

– Jag tycker inte att det nationalromantiska är det intressanta, det är människan som är intressant.

– Det är lätt att känna igen sig i Arnljot, en person som jobbat i flera år på att lyckas utomlands men vad har han egentligen åstadkommit? Så kommer han hem och gör bort sig omedelbart. Fem år till, i skogen. Och när han så gör något konkret, då dör han.

– Var ligger det hjälteaktiga i det?

– Det envisa försöket att själv kontrollera sitt öde är ofta inte en särskilt framkomlig väg.

Han tycker också att de två kvinnorollerna, Vaino och Gunhild, är mycket mer intressanta än de först kan tyckas.

– När Arnljot inte bättrat sig efter fem år säger Gunhild nej, inte på de villkoren, hon är tuff, säger han.

Rollen som Gunhild görs i år för första året av Amanda Nygren som i höst börjar teaterlinjen på Sigtunas folkhögskola.

– Det är jättekul och spännande, säger hon om sin roll.

Så är det dags för repetitioner efter pausen. Arnljot gömmer sig i fjällen hos Vaino när Gunhild dyker upp med sin son på väg mot Norge. Luften är klar över lägdan och allt ser ut som replikerna Wilhelm Peterson-Berger en gång skrev för sin viking:

"Alltjämt de mäktiga fjäll sig välva högt över solglänsta sund och skogar, som gamla slumrande ättehögar, så sagoblå."