Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ellis-blått i alla nyanser

/
  • Myskoxfilten har blivit något av Gunilla Ellis signum. Den vävs fortfarande, efter 14 år, i Röros. Foto: Henrik Flygare
  • ”Jag hade tänkt mig blått, men de blev nästan svarta”, säger Gunilla Ellis och visar upp de första vävar hon gjorde efter maken Bengts bortgång.
  • Ödehus i blått landskap av Bengt Ellis.

”Nästan allt är svart” och ”Färg, var är du?” är namnet på två vävar som Gunilla Ellis visar på den utställning som öppnar i Hammerdals Medborgarhus i kväll.
Vävarna och deras titlar säger en del om Gunillas liv under de nästan två år som gått sedan hon miste sin man Bengt Ellis.

Annons

De hade delat livet länge, arbetat sida vid sida i varsin ateljé intill hemmet i Funäsdalen, fört ett ständigt pågående samtal. I maj 2007 dog Bengt Ellis, 84 år gammal.

– Det är en sorg och tomhet som inte går att föreställa sig, säger Gunilla Ellis och beskriver hur hon blev arbetsförlamad för lång tid.

I somras bestämde hon sig ändå för att vara med på en utställning i Ånge.

– Jag satte mig i vävstolen för att göra några utsmyckningsvävar i blått. Vi älskade den blå färgen, Bengt och jag.

– Jag spolade garnet och såg framför mig hur det skulle bli. Men jag fick inte in någon färg i väven. Det blev mörkt och dunkelt.

– Jag hade aldrig varit med om det tidigare, att man vet man vet så väl vad man vill men inte kan styra hur det blir.

Sedan dess har vävstolen fått vila.

Det Gunilla Ellis visar i Hammerdal, under rubriken ”Vävt och sytt”, är en exposé över hennes skapande under flera decennier. Här finns myskoxfilten som hon tog fram när stammen i Härjedalen höll på att dö ut. Här finns också hennes spektakulära yllekläder, bland annat jackan ”Fjäril” som hon själv betecknar som osäljbar.

– De som köper av mig är sådana som vågar synas. Och den här har ingen vågat bära än.

Bengt Ellis tavlor är också med på utställningen. Han var oerhört produktiv och det finns fortfarande mycket att visa, både oljor och akvareller.

– Först var det svårt att veta vad jag skulle välja ut men så kom jag på ett tema – gömda och glömda hus. Bengt älskade att måla av ödehus i fjällvärlden och fundera över människoödena i husen.

De flesta tavlorna på utställningen är karaktäristiskt färgsprakande oljemålningar av hus i ganska stora format, men här finns också några akvareller och några rena fjällandskap.

Det är Hammerdals konstförening som anordnar utställningen.

– Sveriges konstföreningar på riksplanet jobbar i år med temat ”Tingens talan i teoriernas tid”, berättar Hammerdalsföreningens ordförande Anita Olofsson.

– Det handlar bland annat om hur man drar gränsen mellan konst och konsthantverk. Om det nu finns en sådan gräns, och om den i så fall behövs.

– Min tanke gick i alla fall direkt till Bengt och Gunilla Ellis som passande lokala utställare.

Gunilla Ellis håller med om konst och konsthantverk flyter in i varandra, och att det inte är fruktbart att försöka dra upp gränser där emellan. Och Bengt och hon diskuterade det aldrig:

– Vi pratade hela tiden, men aldrig om det.

Mer läsning

Annons