Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elle Lithner

Det är med sorg i hjärtat jag läser i tidningen att min tidigare arbetskamrat och kollega Erland Lithner har gått bort.

Annons

Elle, som han kallades av alla, var en respekterad journalist och LT:s sportchef under många år. Med sin tystlåtna framtoning och sitt nästan blyga sätt blev han respekterad på grund av sina enorma kunskaper på sportens område. Under de dryga 20 år jag fick förmånen att jobba med Elle blev man alltid imponerad av att han nästan aldrig gjorde en anteckning när vi var ute på våra uppdrag. Men när vi kom tillbaka till tidningen så satte han sig vid skrivmaskinen och efter ett tag hade han ett fulländat referat med fakta, tider och personliga intervjuer. Allt fanns i Elles huvud.

1988 var vi i Kanada tillsammans på Olympiska spelen i Calgary. En dag skulle vi välja vilken gren vi skulle bevaka. Det fanns några att välja mellan och de flesta av våra kollegor satsade på skridsko. Men Elle tyckte att vi skulle åka till Nagiska och bevaka Super G, där Bulan Eriksson från Åre var med. Det blev en lyckosatsning och Bulan tog brons den dagen och Elle och jag var några av få svenska journalister på plats. Vilken lycka!

En sommardag åkte Elle och jag till Kolåsen för att bevaka ett träningsläger för svenska längdlandslaget. Vi stannade över natten och dagen efter när vi åkte hem var Elle tankfull och tystlåten. Efter att det varit tyst i bilen ett bra tag sa Elle medan han tittade ut genom sidorutan: Har du tänkt på hur mycket löv det finns?" Sedan var han tyst igen. Det var en av alla kluriga kommentarer som Elle kunde komma med och som inte behövde något svar.

Jag är tacksam över förmånen att ha fått jobba med Elle under alla år och jag kommer att minnas honom med stor beundran och värme.

Kollegan och vännen Jan Andersson