Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elektra färgar Umeå blodrött

Opera
Norrlandsoperan / La Fura dels Baus: Elektrra
Dirigent: Rumon Gamba
Regi och konstnärligt koncept: La Fura dels Baus, Carlus Padrissa
Koreograf: Mireia Romero
Kostym och maskdesigner: Clara Sullà
Medverkande: Ingela Brimberg, Susanna Levonen, Ingrid Tobiasson, Thomas Lander, Magnus Kyhle, Margaretha Dalhamn, Agneta Lundgren, Katarina Leoson, Sara Olsson, Karin Andersson, Anneli Lindfors, Niklas Björling Rygert, Lennart Forsén, Norrlandsoperans symfoniorkester samt ett 40-tal statister.
(Umestan, Umeå)

Annons

"Vet du att Tvärån har färgats rosa?" hör jag en kvinna säga till sitt sällskap på väg in till läktaren med 2000 sittplatser. Det är torsdag kväll och premiär för utomhusoperan "Elektra", den största enskilda satsningen i kulturhuvudstaden Umeå under 2014. Norrlandsoperan samarbetar med katalanska scenkonstkollektivet La Fura dels Baus som fick sitt genombrott med invigningsceremonin till OS i Barcelona 1992.

Spelplats är kaserngården på gamla I20 i Umeå, nuvarande Umestan, som ser nästan exakt ut som Stadsdel norr eller gamla I5 i Östersund. Gula stenhus och röda trähus inramar den några hundra meter långa spelplatsen.

Vid första anblicken ser allt ut som en byggarbetsplats med gigantiska lyftkranar, uppgrävda markytor och containrar staplade på varandra. Om det inte vore för de där dockorna, fem meter höga ståljättar som vilar mot marken. Spelet tar sin början och teaterblodet formligen forsar fram ur containrarna – det är det vattnet som hittat ut till Tvärån via avloppssystemet och rödfärgat den. Obehagligt men ofarligt, lugnar Norrlandsoperan.

Vi slår hos ner hos en dysfunktionell familj i det gamla Grekland där modern Klytaimnestra (Ingrid Tobiasson) och älskaren Aigisthos (Magnus Kyhle) har mördat fadern Agamemnon. Vid hans jättegrav (spelplatsen) är Elektra (Ingela Brimberg) bunden av ett blodrött snöre. Hon vill ha hämnd men systern Crysothemis (Susanna Levonen) vill inte bistå henne i mödramordet och Elektra väntar i stället in sin bror Orestes (Thomas Lander). När hämnden kommer pulserar jättedockans ansikte och läktaren vi sitter på i blodrött sken.

Norrlandsoperans orkester är förstärkt från 47 till 74 personer men syns inte på scenen. De sitter inomhus strax intill och sångarna ser dirigenten på storbildsskärm bakom publiken. Det är många sådana moment som ska klaffa exakt, det får inte bli några fördröjningar. Både ljud och timing fungerar imponerande väl, det är bara vid ett tillfälle som musiken överröstar en av sångarna. Librettot är på tyska och texten visas på svenska och engelska på bildskärmar.

Ingela Brimberg gör den imponerande titelrollen med stor svärta. Hon finns med på scenen genom de drygt hundra minuter utan paus som operan varar. Från sval sensommarskymning till augustinattsmörker. Hon vadar genom blodiga vatten, hon svävar många meter över marken i bröstkorgsbalkongen på sin gigantiska Elektramarionett som förs fram med hjälp av en lyftkran. Hon gör, liksom samtliga sångarkollegor, mycket bra i från sig. Strauss musik får, särskilt i slutscenerna där Elektra och Orestes möts och orkestern hittar ut visuellt i form av en elegant projektion, ord som "mäktig" och "storslagen" att verka futtiga.

Det är ett massivt skådespel där ett fyrtiotal statister fyller viktiga funktioner. Bäst gillar jag när statisterna agerar en böljande Gollumartad köttmantel till Klytaimnestra som är iklädd nakendräkt. Jag fascineras också av vilken effekt de stora dockorna har. När Crysothemis svävar ovanför publiken för att möta sin syster Elektra är det plötsligt ståljättarna som ter sig normalstora och sångarna i bröstkorgsbalkongerna som ser ut som dockskåpsdockor. I det ojämlika mötet mellan mor och dotter – som vänds i sin motsats – tillför jättarna också berättandet mycket.

Men effekterna tar också fokus från fiktionen. Det finns en parallell historia här: skapandet av föreställningen. Backstageområdet är till stora delar synligt, detaljerna är många och uppmärksamheten rör sig mellan textremsor, scenarbetare, sångröster och det egentliga skeendet. Det finns delar som man hade kunnat renodla för att rikta fokus mer även om det ändå blir alltmer samlat i takt med att mörkret sänker sig över Agamemnons gravplats.

Fotnot:

Elektra spelas i Umeå även den 16, 19, 21, 23 augusti. Sveriges radio P2 sänder Elektra den 6 september. Uppsättningen kommer att också att sändas i SVT.