Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ekonomer för jämlikhet

Annons

Det är inte längre bara vänsterdebattörer som pratar om att växande klyftor är dåligt för alla, inklusive höginkomsttagare. Nu drar Internationella Valutafonden, IMF, ut i kamp (nåja, de gör ett stillsamt utspel i alla fall) för minskade inkomstskillnader och - hör och häpna - skattehöjningar.

I förra veckan höll Valutafondens vicechef David Lipton ett tal där han hänvisade till en ny IMF-studie om sambandet mellan stora inkomstskillnader och låg tillväxt. Lipton förespråkar progressiv inkomstskatt, fastighetsskatt och enhetliga momssatser för att minska gapet mellan rika och fattiga.

"Generellt sett ger ojämlikhet lägre tillväxt. Därför kan ekonomisk omfördelning via skattsedeln stötta tillväxten", sade han.

Det är inga blödiga motiv typ solidaritet och rättvisa som han grundar sin ståndpunkt på. Nej, det är helt enkelt så, resonerar han, att om de fattigaste får lite mer pengar att röra sig med så ökar deras köpkraft, vilket bidrar till tillväxten. Om man dessutom inkluderar den fattigaste delen av befolkningen i satsningar på utbildning och insatser för folkhälsan så kan tillväxten få ytterligare en skjuts, menar han.

Inkomstklyftorna i världen blir allt mer extrema. En rapport från organisationen Oxfam visar att de 85 rikaste personerna i världen nu har lika stora tillgångar som hälften av jordens befolkning. Det är svindlande fakta.

För att år sedan tog David Lipton också klar ställning för nobelpristagaren Paul Krugmans linje som går ut på att överge åtstramningspolitiken för att få ner arbetslösheten. Tidigare har Valutafonden förespråkat en minskning av offentlig sektor, privatiseringar och skattesänkningar för länder in kris.

En annan ekonomisk falang vill se fortsatta åtstramningar. I spetsen för den går EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn.

Krugmans linje ser ut att vinna mark. Allt fler ekonomer pratar om att åtstramningspolitiken är död. I Sverige används dock fortfarande ordet "underskott" för att skrämmas med, trots att de flesta bedömare menar att överskottsmålet i praktiken är på väg att överges. Men så länge det är valrörelse kommer vi att få höra att det är just detta mål som räddar oss från att störta ner i ekonomisk misär. Andra, exempelvis LO, vill se kraftiga investeringar på 70 miljarder kronor på bostäder, infrastruktur, arbetsmarknadsutbildningar och statsbidrag till kommuner och landsting för att få ner arbetslösheten. Låt oss hoppas att deras förslag plockas fram ur byrålådan efter valet.