Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ekerwald lär oss se konsten med nya ögon

Annons

Carl-Göran Ekerwald föreläste en gång för länets lärare om konstens och kulturens betydelse. Han inledde med att berätta en dråplig historia om ett bushfolk som levde ytterst primitivt i dåliga hyddor, tvingade att kämpa för sin överlevnad.

Männen jagade men deras vapen var enkla. Så blev det ett ihållande ösregn, hyddorna läckte, männen blev frusna och deprimerade. Flera dagar gick utan att de jagade.

Räddningen blev stammens äldsta kvinna som naken klev ut på den öppna platsen och uppförde en grotesk och komisk dans föreställande jakt. Den dystra stämningen försvann, skratt och fniss, männen återfick sin energi, tog sina spjut och gick ut i djungeln. Historien återberättad av en forskare om så kallade primitiva folk. Konst är ingen prydnad utan nödvändig för vår överlevnad, var Ekerwalds budskap till oss. Det gick in.

Samma enkla och effektiva pedagogik tillämpar Carl-Göran Ekerwald i sin bok ”Lyssna med ögat” om vad konst, främst bildkonst, kan betyda.

Det är korta essäer, några lika korta som aforismer, där författaren på ett personligt sätt delger oss sin ståndpunkt. Texten ligger nära Ekerwalds muntliga berättande, upplivad av författarens beläsenhet och bildning på många områden. Hänvisningar till Goethe och kinesiska tänkare är ofta förekommande.

Ekerwald använder gärna ordet ”bild” därför att enligt hans mening, varje bild eller del av bild kan bli konst i betraktarens öga. Konstnären gör den bild han helst vill betrakta, driven av sin livssituation, sitt genetiska arv och den av erfarenheten befruktade fantasin.

Han eller hon är den första betraktaren och tolkaren av verket men skillnaden mellan konstnären och galleri- eller museibesökaren är hårfin, menar Ekerwald. Drivkrafterna är desamma och konstbetraktaren lockas av det hemlighetsfulla.

Det ”svåra” är en starkare utmaning än det lättillgängliga. I en viss ålder är vi spårhundar, säger Ekerwald, men somliga blir kvar i puberteten och lever som sökare. I konsten söker de sanningen om sig själva och världen. Det gäller att nollställa sig, det handlar om ”vittring” mer än kunskaper och bildning.

Under rubriken ”Grymheten” säger Ekerwald en sak som berör en aktuell debatt.  ”Allt mänskligt är för konstnärerna tillåtet ämne.”

Jag tänker på Anna Odells installation om erfarenheter från psykvården och Lars Noréns fängelsepjäs Sju:tre. Dessa exempel är mina. Ekerwald nämner istället attentatet mot World Trade Center i New York som av Stockhausen utnämnts till ”det största konstverk som någonsin förverkligats”.

Det var för tätt på, menar Ekerwald. Låt tiden gå.

 Bokens andra avdelning omfattar tjugofyra exempel på gensvar som bilder kan uppväcka hos betraktaren. Det är ett brett urval av bilder från olika epoker med överraskande reflektioner som ger läsaren nya impulser.

Carl-Göran Ekerwald är fri och odogmatisk i sin konstsyn och ”väcker” oss. En bild är en bild oavsett tid eller stilart. För Ekerwald står Giacometti El Greco nära och van Gogh står högt liksom han gjorde för Picasso.

Läs Ekerwald och se dig omkring med nya ögon.

 

Mer läsning

Annons