Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Einar P. Öberg

Att få en telefonhälsning på födelsedagen från sin konfirmationspräst är fint. Att fortfarande få det när man passerat 70 är en ynnest.

Annons

Jag tillhör skaran som förunnats detta. När min konfirmations- och vigselpräst nu har lämnat oss, tänker jag tillbaka på hur mycket han har betytt för mig och många andra.

När Östersunds ”läsbarn” 1952 skulle fördelas mellan församlingens fyra präster blev det den nye kyrkoadjunkten Einar P Öberg som fick ta sig an flickorna från flickskolan och läroverket.

Förutsättningarna var inte optimala. Flickor som inte kände varandra och som tillhörde olika skolor och klasser skulle läsa tillsammans i ett kalt klassrum på läroverket efter skoldagens slut. Luthers lilla katekes med förklaringar skulle pluggas in och rabblas utantill. Einar ledde oss med auktoritet från katedern och förmedlade även livsvisdom och språkvård.

En annan sida av ”vår” präst fick vi se vid det efterföljande konfirmandlägret. Vi cyklade från Östersund de fyra milen till Sundsjö sommaren efter konfirmationen. Där hade Einar ett bejublat framträdande vid lägerelden som direktör för en loppcirkus.

Vi konfirmerades i Östersunds nya kyrka 23 maj 1953. 50 år senare var det åter en samling runt Einar i det som numera kallas Stora kyrkan. Många kom, inte främst för läskamraternas, utan för Einars skull. Han hade betytt så mycket.

Förutom att hålla reda på sina unga adepter lyckades han och hans fru Gudrun att få flera av mammorna att engagera sig i en ny syförening under namnet Södergruppen. Den arbetade med entusiasm för att skaffa pengar till den nya stiftsgården i Undersåker.

Einar såg även till att få med intresserade unga i kyrkans arbete. Jag fick möjlighet att åka till Lekmannaskolan i Sigtuna på söndagsskollärarutbildning. Detta blev grunden till ett engagemang för kyrkan som håller än i dag.

När jag senare axlade ordförandeskapet i vår nybildade KGF–förening (Kristna gymnasieföreningen) ställde Einar upp som vår kaplan.

I samband med födelsedagarna har det varit kutym att få ett telefonsamtal från Einar. Förutom gratulation efterhörde han hur det stod till med föräldrar och syskon och så berättade han om de andra konfirmanderna i vår grupp. Han talade om att några redan lämnat oss och att andra har flyttat och ... Ja, det var mycket som Einar höll reda på.

- Jag kommer att sakna Einars telefonsamtal på min födelsedag, skrev en konfirmationskamrat till mig och jag instämmer. Min tacksamhet är stor för allt Einar har betytt för mig.

Karin Falk

Mer läsning

Annons