Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Einar Härdfeldt

/

Einar Härdfeldt i Torsäng, Sundsjö, har gått bort, 95 år gammal.

Annons

Sent på långfredagskvällen, den 2 april slöt han sina ögon och somnade stilla i sin tillfälliga bostad på Gellinergården i Gällö, med dottern Iréne vid sin sida. 

När nu våren nalkades längtade han hem till Torsäng för att kunna köra fyrhjuling på Sundsjöns is. Men under den senaste månaden drabbades han av ett par mindre hjärnblödningar, som han tycktes ha återhämtat sig från men som drog ner hans krafter. 

Einar föddes 1914 som den sjätte av nio syskon i Olofsgården i Gällö, där nu hembygdsgården är belägen. Runt 1920 flyttade familjen till Marsätt på Sundsjöns västra sida. Efter skolan arbetade Einar på föräldrarnas gård, men med tiden kom han att vara verksam inom ett flertal yrken, vägbyggarens, timmerflottarens, asfaltläggarens, lantbrukarens och skogsarbetarens. Det var medan han ägnade sig åt vägarbeten på Ammerön som han mötte han sin blivande hustru Viktoria i Rind. De gifte sig 1944, och 1948 köpte de gården i Torsäng, där Einar förblev bosatt livet ut. År 2000 avled Viktoria. 

Hans liv präglades av arbete, arbetet gick före allt annat, arbetet måste man sköta. Naturen hade utrustat honom med en utomordentlig fysik, som räddade honom genom åtskilliga strapatser. Han arbetade med asfalten över 30 år utan en enda sjukdag. Men en misskött knäskada begränsade alltmer hans rörlighet under senare år, vilket inte hindrade honom från att bedriva sin jordgubbsodling, sköta potatisland och en blomstrande trädgård och se till gårdens skog. Med bil, fyrhjuling och snöskoter förflyttade han sig efter behov. 

Einar var en social person som gärna deltog i träffar och utfärder med traktens olika föreningar och andra. Han trivdes bland folk och bekantskapskretsen var stor. Han hade sinne för humor och gillade ett gott skämt. Han var intresserad av allt som hände i bygden och var alltid välunderrättad. Karaktäristiskt för Einar var hans korta väg mellan beslut och handling. 

En tillfällighet sammanförde honom med Margit från Gillhov som blev honom till stor glädje under de sista änklingsåren. 

Viktoria och Einar var de första Torsängsbor jag lärde känna för snart 60 år sedan, en bekantskap som under senare år utvecklades till en allt djupare vänskap. Att ha fått lära känna Einar och uppleva denna vänskap fyller mig med stor tacksamhet. 

Einar blev den siste i syskonskaran och den som förunnades att leva längst. Han sörjs närmast av sonen Jonny och dottern Iréne med familjer. 

En hel bygd saknar honom.                                                                                                                                                                                                    

Lars Ericsson

Mer läsning

Annons