Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Edler missar aldrig ÖIK:s matcher

Alexander Edler, 27, lämnade Sverige för Vancouver utan att ha spelat en enda SHL-match.

Här berättar han om resan från Östersund som tonåring till att nu få dra på sig Tre Kronor-tröjan i Sotji – trots avstängningssåpan i VM.

– Det är jättekul och en stor ära att bli uttagen i OS när det blev som det blev, säger han.

Annons

Sorlet från segerrusiga Vancouverspelare stiger upp mot det cirkelformade taket, accelererar och försvinner ut i korridoren.

Andremålvakten Eddie Läck gör en high five med legendaren Roberto Loungo - trots att han inte spelat en minut.

Att få vinna en match i sudden death gör sånt med människor, speciellt när det varit lite svajigt en tid.

Det är som om en fördämning plötsligt brister.

De allra flesta spelarna tar sig god tid och utvecklar länge och väl berättelserna inför stadens medier om den där övertidssegern mot Phoenix.

När alla fått sitt försvinner spelarna ut i januarinatten.

Tillfredställda.

Men, på nummer 23:s plats hänger utrustningen redan ensam på krokarna, trots att det bara gått några minuter efter matchslut.

– Edler är i the medical room. Han är här om tio minuter, säger PR-chefen Ben Brown.

Tiden går.

Medspelarna droppar av, en efter en.

Tillslut är det helt tomt i omklädningsrummet.

När Vancouverbacken väl dyker upp har de sista från kanadensisk press redan stämplat ut.

Alexander Edler tar i hand och ursäktar sig.

Du, hur är det med kroppen egentligen?

– Eh, nej men det är bra. Det är ingen fara, säger Edler undvikande.

Östersundspojken har dragits med en underkroppsskada i snart två månader, men under nye tränaren John Tortorellas ledning är skadesnacket nedtonat.

Det är inget man pratar om i medierna, segrar däremot är enklare att uttrycka.

– Skönt med två poäng i dag. Det har varit lite upp och ner för oss i år, men jag tror att vi är på gång nu, säger Edler.

Skador, segrar och förluster i The Canucks regi - det har varit Alexander Edlers vardag i sju år nu.

Det är en magisk hockeyresa som bäddat för det här livet – utan att han faktiskt gjort enda minut i SHL.

– Jag var ju bara 19 år när jag flyttade hit. Jag blev draftad av Vancouver, spelade ett år i Modos J20, sedan ville Vancouver att jag skulle komma över hit och spela juniorhockey. Det var inget lätt beslut, men det kändes som en chans som förmodligen inte kommer igen.

Tvekade du aldrig att ta det steget?

– Jo. Jag kommer ihåg när Vancouver gav mig förslaget under första säsongen i Modo. Första reaktionen när jag fick erbjudandet från Vancouver var: Jag åker inte!

Men efter att Vancouvers önskan sjunkit in svängde Edler.

– Jag fick väl fundera på det där under säsongen och på sommaren tog jag ett beslut. Jag tänkte att jag ger det en chans och några månader i alla fall. Fungerar det inte får jag åka hem igen.

Vardagen i den kanadensiska juniorligan WHL och Kelowna Rockets blev en annorlunda tid.

– Jag sa till mig själv att det kunde bli jobbigt. Samtidigt lovade mig själv att ge det några månader. Det var lite tufft i början. Att flytta till ett nytt land med allt vad det innebär. Som tur var gick hockeyn bra hela tiden och det var viktigt för mig.

Redan efter första året flyttades Edler upp i farmarlaget Manitoba Moose.

Det blev succé och Edler fick chansen i 22 matcher i Vancouver Canucks.

Sedan dess har han blivit kvar och i höstas skrev 27-åringen på ett nytt sexårskontrakt värt 195 miljoner kronor - klubbens bäst betalda back och en hyllad hjälte i Hockeymeckat Vancouver.

Men hemma i Sverige däremot har Alexander Edler länge varit en doldis.

– Inte mig emot alls. Det spelar ingen roll att jag varit och är okänd. Det har jag ingenting emot. Det har varit ganska skönt faktiskt.

VM 2008 i Quebec, Kanada, förändrade trots allt en del.

– Det blir en helt annan grej när man kommer hem och spelar med landslaget. Det har blivit lite mer uppmärksammat sedan dess kan man väl säga (skratt).

Från att ingen känt igenom honom blev plötsligt doldisen Alexander Edler en snackis i hela hockeyvärlden förra våren.

I VM-kvartsfinalen mot Kanada tacklade han stjärnan Eric Staal som fick ledas av isen med en knäskada.

Edler åkte på matchstraff, stängdes sedan av i fem matcher och missade resten av turneringen.

Ett knappt år senare är händelsen fortfarande känslig.

– Jag vet inte vad jag ska säga om det där … Jag har pratat så mycket om det där. Det var en olyckshändelse. Det var synd att det blev som det blev. Jag är glad att han kom tillbaka så pass fort ändå. Jag har inte så mycket mer att säga om det där faktiskt.

Ett tag spekulerades det i om Edler gjort sitt sista framträdande i Tre Kronor någonsin.

Men Smällen ledde till en lång juridisk process.

Tillslut lyckades svenska ishockeyförbundet få straffet kortat och Vancouverbackens landslagsmedverkan var räddad.

– I och för sig tror jag att jag hade kunnat spela i landslaget ändå som jag förstod det. Men det är skönt att det löste sig.

Två matcher återstår fortfarande av avstängningen – men trots knivskarp konkurrens på backsidan valde förbundskapten Pär Mårts att ta ut Edler till Sotji.

Det är ett skapligt betyg?

– Men självklart, det är jättekul och en stor ära att få vara med och bli uttagen i OS när det blev som det blev. Det är ruskigt bra konkurrens och det är en stor ära att vara uttagen. Tittar du på backarna vi har i Sverige, det är riktigt bra spelare.

Nu väntar ett OS, och trots en fantastisk hockeyresa har Edler fortfarande fötterna kvar på jorden.

– Självklart följer jag Östersund. Jag har full koll på när de spelar, hur det går och alla dem jag känner i laget.

Vilka pratar du med?

– De som jag spelade med när jag var där finns i ledningen nu. Jag har lite kompisar som fortfarande spelar och ledare jag känner. Det är alltid kul att komma tillbaka till Östersund när de sätter igång.

Och somrarna på hemmaplan lockar fortfarande.

– Det är skoj och alltid något jag ser fram emot. Det är alltid kul att komma hem. Nu har de fått ny ishall också så det är kul för alla verkligen. Inte bara för hockeyn, utan allt de kan använda arenan till.

Hur ser du på Östersund som plantskola med lite perspektiv?

– Jag tyckte det var jättebra. Vi hade bra hockeygym där. Jag trivdes bra under hela min uppväxt. De har jobbat hårt de senaste åren för att få igång ungdomsverksamheten. Den är stark nu och det finns bara positiva saker att säga.

Alexander Edler är tillsammans med Henrik Lundqvist länets affischnamn, och i nästa vecka börjar allvaret i Sotji.

– Jag tror att vi har jättebra chanser att gå långt. Det är många bra lag som har riktigt starka trupper. Det gäller att man får ihop laget på en gång. Att det klickar. Men det ska bli otroligt kul det här.