Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Eckhoff drar till USA

Dörren till basket i USA har öppnat sig för Mathias Eckhoff. I november väntar jobb i USA, på collegenivå, i Kalifornien.

Annons

Den förre Jämtlandscoachen har sneglat åt USA en längre tid. Ambitionen har varit att om inte direkt jobba inom amerikansk collegebasket, så åtminstone förkovra sig där.

Nu börjar dörren kanske att öppnas. Om ett par veckor reser Mathias Eckhoff till Bakersfield i Kalifornien. Där ska Eckhoff sammanstråla med Will Voight, gammal basketkompis och head coach för Bakersfield, under klubbens träningsläger.

– Det glädjer mig, säger Eckhoff.

Bakersfield ligger i startgroparna för att starta sin säsong i utvecklingsligan D-league. Bakersfield är ett av de hetare lagen i D-league och tog i fjol sin första historiska titel i den västra gruppen. Det i konkurrens med bland annat lag från Los Angeles och Idaho.

Resan till USA kan bli startskottet för ett nytt kapitel i Eckhoffs basketliv. Arbetet i norsk basket verkar åtminstone för tillfället vara lagt på is.

– Jag har en befriande paus från klubbbasket. Vet inte om jag vill jobba med landslaget heller, säger han.

På den civila sidan är han fortfarande chef för för ett kulturellt resurscentrum för handikappade i Oslo, där man jobbar mycket med teaterföreställningar.

Hur ser du på dina basketuppdrag i Norge?

– När vi vann slutspelet (i våras) sa jag att jag inte kommer att coacha något klubblag igen, någon gång. Det finns för få satsande spelare och ligan är för svag.

Eckhoff hymlar inte med vad han tycker om dagens norska basket.

– Vill man icke kan det finnas "socialkuratorer" som kan leda "fritidsaktiviteter". Det är också en utmaning att hålla på med idrott när man, som jag, har aktiva barn och är mitt i samhällsbruset.

Norrmannen har trots allt en liten dörr öppen för landslaget.

– Vi får se. Det ska göras en omstrukturering i basket-Norge som säkert blir bra, men jag vet inte om jag orkar vara med på det.

Det senaste landslagsjobbet, med herrlaget i Universiaden i Ryssland, slutade med godkänt resultat. Norge vann fyra matcher av åtta.

– Det var bra, men inte mer. Vi vann de matcher vi skulle, bland annat mot Kina med 36 poäng. Vi förlorade mot A-nationer som USA, Litauen och Brasilien.

Mathias är inte tillfreds med helheten.

– Jag var inte nöjd med prestationen eller utvecklingen i turneringen, eller inställningen generellt. I den västliga världen lider man av ett "Nalle Puh-syndrom". Ungdomen far runt och säger "ja, tack, jag vill ha det bästa av alla världar", men är inte villiga att göra vad som krävs för att få resultat.

– Man lever och tränar så gott innanför "komfortzonen", som icke sammanfaller med elitidrott och utveckling. I den åldern tror spelarna att de vet bäst själva. Att de har svar på allt. Om något går fel är det alltid andra som har fel. Det är en dålig modell för framgång.

Hur följer du Jämtland Basket?

– Jag följer med på nätet. Ser också en och annan "streamad" match, senast mot Uppsala. Jag snackar med vänner i Östersund och i andra städer i Sverige och hoppas som alltid att Jämtland lyckas bra.

Eckhoff tror på att Pontus Frivold kommer att lyckas i sitt nya Jämtlandsjobb.

– Får han och grabbarna tid på sig och folket är realister och någorlunda tålmodigt, finns det hopp för Republiken. Det är i alla fall lite andra förutsättningar än jag var där senast, med skadade spelare, minimalt med träningar och så vidare.

– Jämför man med till exempel Vedran (Bosnic i Södertälje) har han kontinuitet och total kontroll på spelarna över tid. Det finns en träningskultur och stadsnärhet i Södertälje som gör det möjligt att skapa resultat.

Den modellen vill Eckhoff gärna se i Jämtland.

– Jag hävdar att det ska man klara av i Östersund också. Jämtland kan bli ett "mini-Indiana", om du så vill.

Mathias Eckhoff har planer på att komma till Östersund någon gång under vintern. Målet är att att se någon ligamatch, men också att hitta ett samarbete med kommunen när det gäller teaterföreställningar för förståndshandikappade.

– Jag kommer kanske att se på möjligheten för "Dissmilis" att spela på Storsjöteatern och möjliga samarbeten med mera.