Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dyra garantier

Annons

Det går bra nu. Riktigt bra. För våra storbanker. I veckan stod det klart att våra fyra storbanker Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans gjorde över 90 miljarder i vinst under 2013. Samtidigt tänker de dela ut 45 miljarder kronor till aktieägarna. Det är stora pengar.

Hur har det kunnat bli så här? Svaret är finanskris – och rädsla.

Det var inte särskilt länge sedan som regeringen gick in och räddade de krisande bankerna i samband med den senaste finanskrisen 2008. Då tog bankerna tacksamt emot mångmiljardlån till nästan ingen ränta alls. Samtidigt infördes en bankgaranti, staten garanterade att den skulle de träda in om de svenska bankerna inte kunde betala sina fordringsägare. Allt för att få lugn och ro på finansmarknaden. Allt för rädslan för vad som skulle hända om någon av våra storbanker gick omkull.

Vi kan väl konstatera att det var ett lyckat recept – för bankerna. För genom dessa garantier fick bankerna i ett slag lägre räntor på sina lån och ökade vinstmarginalerna på lånen ut till bankkunderna. Med de miljardvinster vi nu ser som resultat.

Våra fyra storbanker har en omsättning motsvarande 4–5 gånger Sveriges BNP. Går de omkull kan det alltså gå riktigt illa nu när staten garanterar att stå för deras kostnader vid en kris. Och det är inte så att "det aldrig kommer att hända". Vi har ganska så kort minne ibland. Som sagt var det inte många år sedan som regeringen sist gick in och räddade bankerna. Dessförinnan bör vi komma ihåg bankkrisen på 1990-talet.

En bankkris kommer vi helt klart att få se igen. Frågan är bara hur snart.

Men just nu är det i alla fall mungiporna uppåt i bankvärlden.

Detta trots att finansminister Borg skäller. Han brukar ju göra det, skälla på bankerna för deras höga vinster, men han går aldrig till handling.

Bankerna i sin tur har lärt sig att det bara handlar om tomma ord. Vad Anders Borg i stället borde göra är att följa tankegångarna hos sina kollegor i såväl USA som EU. Tanken om bankdelning. För i dag sysslar våra banker inte bara med traditionell in- och utlåning, utan även med en mycket riskfylld spekulationsverksamhet. En spekulationsverksamhet som bar skulden till den senaste finanskrisen.

Såväl i USA som i EU föreslås nu att de statliga bankgarantierna endast ska gälla den traditionella bankverksamheten, det vill säga in- och utlåning. Om de riskfyllda spekulationerna skulle spricka är tanken att bankerna själva ska få ta smällen. Bankerna har dock inte suttit sysslolösa under tiden politikerna har diskuterat en reglering av deras verksamhet. Banklobbyn har agerat hårt, inte minst inför beslutet i EU, så själva förslagen har blivit ganska urvattnade. Men i stort är tanken om bankdelning sund.

För det räcker inte längre att skälla och hota, det måste till handling. Vi måste säkerställa att skattebetalarna inte tvingas bekosta en miljardrullning orsakad av vansinnig spekulationshets.

Och det måste ske innan nästa finanskris rullar in.

Anna Norling