Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dubbelt så många män som kvinnor tycker att konsten är jämställd ...

/

Det var genusforskaren Vanja Hermele som skrev boken ”Konsten – så funkar det (inte)” som vi tog som utgångspunkt för samtalet med de fyra jämtländska konstnärerna på förra uppslaget.

Annons

Hon gjorde det på uppdrag av Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF) och blev därmed först med att göra en ordentlig genomlysning av jämställdhetsläget inom bildkonsten i Sverige.

Vanja Hermele upptäckte omgående att det råder en allvarlig och generell brist på statistik inom bildkonsten. Än mer allvarligt är läget för jämställdhetsstatistiken. En betydande del uppgifter begärdes därför fram och strukturerades utifrån kön för allra första gången.

Moderna museets utställningsverksamhet är ett exempel.

Där gjordes mellan 2005 och 2008 sammanlagt 15 separatutställningar. Tolv av utställarna var män, tre var kvinnor.

Ändå hävdar chefen Lars Nittve i boken att jämställdheten är god på Moderna museet: ”Vi har hamnat i en rimlig jämställdhet av oss själva på senare tid”, säger han.

Rent allmänt kan man säga att kontrasten är slående mellan hur jämställt (de manliga) konsthallscheferna tror att det är och hur siffrorna visar att det förhåller sig i verkligheten.

I den mån man erkänner att det föreligger obalans mellan män och kvinnor vill man inte förklara den med att kvinnor diskrimineras. Man talar hellre om att det är kva- liteten som styr. Det vill säga att om man ska ställa ut den bästa konsten så blir det per automatik övervikt för männen. Män är alltså duktigare konstnärer än kvinnor.

Den uppfattningen ligger förmodligen också till grund för hur Konstakademien resonerar när man delar ut stipendier till konstnärer. Visserligen är det fler kvinnor som får stipendier, men männen får mer pengar. 2006–2008 tilldelades 62 kvinnor stipendier med ett snitt på 58 657 kronor. 58 män fick stipendier med ett snitt på 74 708 kronor.

Tittar man på det enskilda året 2008 visar det sig att utvecklingen ingalunda har gått framåt. Då fick 24 kvinnor och 17 män stipendierna – men männen fick dubbelt så mycket pengar; i snitt 56 208 kronor till kvinnor och 101 235 kronor till män. (Som kuriosa nämner Vanja Hermele i sammanhanget att av Konstakademiens hedersledamöter var 2009 18 män och två kvinnor...)

Konstnärsnämnden är en annan instans som har haft stor möjlighet att påverka enskilda konstnärers ekonomiska villkor. Det är konstnärsnämnden som har utsett de konstnärer som fått den livslånga statliga inkomstgarantin. (Den som regeringen kommer att föreslå avveckling av i kulturpropositionen som kommer i vår.)

För närvarande är det 36 bildkonstnärer, textilkonstnärer och fotografer som uppbär inkomstgaranti. Av dem är 21 män och 15 kvinnor.

Men hur upplever då konstnärerna själva att det står till med jämställdheten i branschen? Ja, inför arbetet med boken ”Konsten – så funkar det (inte)” skickade KRO ut en enkät som besvarades av 1888 konstnärer – 1298 kvinnor och 590 män. 60 procent av männen anser att bildkonsten är jämställd, medan 72 procent av kvinnorna svarade nej på samma fråga.

Sexuella trakasserier, som debatterats så intensivt i samband med en undersökning inom scenkonsten på sistone, fanns med som ett ämne i enkäten till bildkonstnärerna.

De allra flesta kvinnor och män svarade nej på frågan om de upplevt ovälkomna närmanden av sexuell karaktär inom ramen för sitt arbete. Men av kvinnorna var det ändå tolv procent som svarade ja på frågan.

De beskrev allt från små, subtila kränkningar till våldtäktsförsök och misshandel. Gemensamt för alla händelser utom en var dock att de inte anmäldes. Det fall som anmäldes möttes enligt kvinnan som berättade med att ”polisen bara skrattade”.

Vanja Hermele drar slutsatsen:

– Konsten är fri – för den som utsätter någon för sexuella trakasserier.

Mer läsning

Annons