Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Drunknade på väg till Sverige

Annons

När Soha klev ombord på båten i Alexandria hade hon sina fyra döttrar med sig. Båten var överfull av flyktingar, var och en med en egen dröm om ett nytt liv. Båten sjönk efter tio minuter. Flickorna klamrade sig fast vid Soha, men när vågorna slet och drog i dem började krafterna sina. En efter en tappade de taget. Bara Sarah, den äldsta, klarade sig.

Efter sex timmar drogs Soha och Sarah upp ur Medelhavet. De häktades först i Alexandria för att ”olovligen ha försökt lämna landet”. Idag bor de på en flyktingförläggning i Umeå. Soha är tacksam, men stum av sorg. Hon har svårt att koncentrera sig på svenskundervisningen. Mardrömmarna håller henne vaken på nätterna. Sarah har börjat i skolan. Hon blir fort trött, men hon har börjat prata igen. Kanske klarar hon sig.

Sohas berättelse kunde höras i P 1:s veckomagasin Konflikt i lördags. Det finns tusentals liknande vittnesmål från flyktingar som riskerar sitt liv för att ta sig till Sverige. Det är många som vill komma hit. Vi har rykte om oss att vara öppna och generösa. Och med europeiska mått är vi det. Räknat per invånare tar vi emot flest asylsökande i hela västvärlden. Det kan vi vara stolta över. Men om vi lyfter blicken lite ser vi att vi långt ifrån är några världsmästare i solidaritet och medmänsklighet.

Europa är ett fäste idag. Näst intill omöjligt att ta sig in i. Bara i sommar har 1 600 båtflyktingar drunknat i Medelhavet när de försökt. Bland dem Sohas tre döttrar.

Åtta av tio som flyr från krig söker skydd i angränsande länder. Därför har länder som Jordanien och Libanon tagit emot flyktingar motsvarande 20 procent av sin befolkning. Omräknat till de nordiska ländernas befolkningssiffror skulle Sverige ta emot 1,9 miljoner flyktingar. Norge, Danmark och Finland skulle ta emot mellan 1 och 1,5 miljoner flyktingar.

De nordiska länderna är rika. Jordanien och Libanon har akut vattenbrist. Sjukhusen är fyllda av syriska patienter. På skolorna arbetar man dubbla skift för att ge flyktingbarnen utbildning. Konkurrensen om bostäder och arbeten har gjort att hyrorna stigit och lönerna sjunkit. Den första tiden togs flyktingarna emot med öppna armar. Nu växer motsättningarna.

Klarar Libanon och Jordanien att ta emot fler flyktingar? Det är en relevant fråga. Det finns säkert en gräns för hur stor humanitär börda ett land klarar innan det kollapsar. Men Sverige har mycket långt kvar dit, oavsett vad Sverigedemokraterna försöker få oss att tro.

För vad är egentligen alternativet? Vad ska vi säga till mödrarna som sett sina barn drunkna i Medelhavet? ”Vi är ledsna, men vi har inte möjlighet att ta emot dig. Vi måste faktiskt tänka på oss själva i första hand”.