Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Drunkna inte bland alla krav

Jo, jag vet. Det finns vettigare saker att skriva om, men eftersom jag har nog med bekymmer så väljer jag att låta bli att kommentera.

Annons

Det enda man förmodligen kan säga utan risk är nog att Sverige blev tystare i lördags kl 16.52.

Antagligen är det inte bara jag som sitter och funderar över vad man ska lägga i paketen. Ju äldre ungarna blir, desto mer troligt är att det bara blir pengar i ett kuvert med någon tråkig hälsning på. ”Det här är bra att ha när du en tur till stan ska ta”. Jorå. Ni kan låna rimmet om ni vill.

Jag kommer ihåg en tid då man köpte blandat krafs för 58 kronor på nåt lågprisvaruhus (en studsboll som såg ut som en sten, en badanka som spelade ”Stilla natt” när man tryckte den på magen, färgkritor, en liten hårig grej som ingen visste vad den var, en kniv med blad gjort av plast, ett par strumpor med Läderlappentryck, ja ni förstår säkert principen). La ner i en kartong som man draperade i papper med tomtar på. Succén var given. Det spelade ingen roll vad som fanns inuti paketet. Huvudsaken var att det var något kulört snöre med en rosett omkring. Det var snöret som var grejen. Ungarna satt och vinglade i julblöjorna och tindrade våldsamt.

Förmodligen blir man som ett spädbarn när man blir äldre – jag har trots mina modiga 50 inte känt av det än. Men jag minns när man hade slagit in något fint åt farmor, på den tiden hon levde och var riktigt ålderstigen. Kotten man i lekis hade placerat tandpetare som ben på och slagit in ett paket med snören tog hon oändligt lång tid på sig att öppna. Det en annan hade slitit upp och blottlagt inom loppet av fyra sekunder höll hon fortfarande på att öppna och rulla upp snöret när juldagsmorgon glimmade utanför fönstret.

På den tiden visste jag nog inte vad frustration betydde, men det var nog frustration jag och syrran kände när vi väntade på berömmet för våra fina klappar. Men jag känner vissa tendenser på att åren har gått, även för mig. Jag blir mer och mer angelägen om att presentpapperet ska gå att återanvända. Ungarna tycker nog att jag har blivit en gammal stöt som inte fattar att innehållet är det viktiga utan packar upp oändligt försiktigt. Papper med tomtar på kan nog komma till användning – även om man ska slå in en chokladask till midsommarfesten. Att det är helt okej blir mer uppenbart ju äldre man blir.

Nu är det bara några dagar kvar till dopparedan, hoppas att ni liksom jag kan ta det lite lugnt och inte drunkna bland alla krav. Även om inte allt är i perfekt ordning kommer det att bli julafton. Det är väl i stort sett det enda man kan vara säker på. Se till att barnen får en trevlig jul. Det är det som är grejen. Sup inte och bråka. Alla vill vi kunna se oss i spegeln på juldagen också.

GÄven om inte allt är i perfekt ordning kommer det att bli julafton. Det är väl i stort sett det enda man kan vara säker på.