Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömteamet som blev ett unikt vinnarkoncept

När Sverige tog brons i fotbolls-VM 1994 hyllades Tommy Svenssons ledarskap. Snart kan vi få uppleva något liknande. För det skidlandslaget gjorde i Sotji går utanpå det mesta.

Annons

Nu är det visserligen fotbollsspelare som gör målen och skidåkare som åker hem medaljerna, men utan lyckad teambuilding går det knappast svara för bedrifter som Sverige gjorde i Ryssland. Att samma skidnation vinner både herrarnas och damernas stafettguld och bärgar totalt elva medaljer i samma mästerskap.

Det är unikt. Kommer att vara unikt länge och det svenska ledarteamet kan på lång sikt därför nå glorifieringsstatus. På kort sikt får de finna sig i att deras ledarskapsmodell väcker stor nyfikenhet. Skidteamets framgångsrecept kan bli en bestseller.

Själva tonar de ner sin egen betydelse, men så gör å andra sidan de flesta stora ledare.

För ett år sen fanns annars inget som skvallrade om dessa stordåd. När två svenska skidtränare slutade på grund av familjeskäl fick de andra två kicken. Bordet skulle rensas. Än en gång rådde turbulens i skidförbundet. Skidlandslaget var tillfälligt herrelöst.

Snilleblixten blev att ta tillbaka damtränaren Rikard Grip i en ny roll. Han blev förbundskapten. Grip fick i sin tur skapa sitt eget drömlag.

Handplockningen av medarbetare utmynnade i Mattias Persson, Östersund, som damansvarig, Johan Granath, Falun, som herransvarig och Mats Larsson, Östersund, som teknikansvarig. Själv skulle Richard Grip, numera Stockholmsbo, bli spindeln i nätet.

Tiden var knapp. Maj rullade på. Ett stort mästerskap stod för dörren och ivrigt tränande olympiaresenärer började vilja veta hur allt skulle bli.

– Mycket handlade om dialog. Om delaktighet och om att ha en plan inför OS. Inga märkvärdigheter egentligen och den sociala delen kändes även den viktig. Trivseln mellan oss i ledarstaben var en vital del. Personkemin måste stämma, berättar Mattias Persson.

Efter hand utvecklades skidlandslaget till att bli någonting som nog de flesta strävar efter när det gäller ledarskap: Att skapa någonting som liknar en väl fungerande familj.

– Rikard har fått alla från sjukgymnast, läkare, vallare, aktiva, tränare, samtliga inblandade, att vara en betydelsefull länk kedjan, fortsätter Mattias.

Rikard Grips ledarskap bygger alltså väldigt mycket på att bry sig om. Vara nära varje individ, oavsett om den personen ska åka 50 en femmil, valla skidor eller knåda aktivas muskler.

Det här låter förstås som standardformulär 1A, men är inte lika enkelt när ledarskapet ständigt prövas under 200 dagar per år. När skidlandslaget stöts och blöts med och mot varandra dygnet runt.

– När man som ledare säger godnatt till en kollega oftare än till sin egen fru eller sambo, förstår var och en att det inte får gnissla alltför mycket, fortsätter Mattias Persson.

När Sporten träffar ledarteamet är det SM-tävlingar i Åsarna. En månad har gått sedan OS och minnena om inte förbleknar, så läggs åt sidan.

– Vi hade ett lyckosamt uppladdningsläger i Italien. Det lade en grund. En annan var vallarnas skicklighet med materialet. En tredje kanske att vi fick en medalj redan första dagen och att många faktiskt toppade sin form i precis rätt ögonblick. Vi fick en framgångsvåg direkt och det hjälpte oss under hela spelen, säger Richard Grip.

Vi som följde alltihop på tv kunde se hur aktiva och ledare verkade befinna sig i en ständig eufori med kramkalas dagarna i ända.

– En felaktig bild, firandet var minimalt, för vi befann oss i ständig rörelse. När ett lopp var avgjort gällde att genast fokusera mot nästa. Där lyckades vi också väl, konstaterar Rikard Grip.

Nu är Sotji passerat och Falun gäller. VM på hemmaplan kan förhoppningsvis bli en uppföljare med fler svenska framgångar och med samma ledarteam. Alla blir kvar.

– Givetvis är det positivt att få jobba vidare utifrån vad vi nu uppnått och vidareutveckla det till 2015, säger Mats Larsson, vars teknikkunskaper anses ovärderliga för de aktiva.

För de som tror att det nu bara är att stoppa plan Sotji i en kopieringsmaskin och skriva Falun i stället, begriper ingenting om hur skidlandslaget drivs.

– Vi måste göra samma tuffa jobb om igen. Ta dag för dag, läger för läger och inte inbilla oss att vi är färdiga. Ingen slentrian får smyga sig in. Falun är någonting nytt.

– Visst var det kul med Sotji, men nu är Ryssland bakom oss. Vi är i ständig rörelse framåt, mot det nya, okända men också spännande, konstaterar Rikard Grip.