Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Drömmen om en klassisk vinnare

Stora travlopp kittlar. Mest ordet Derby, som för varje travhästuppfödare framkallar vibbar om en klassisk vinnare. Insatslopp bygger just på den historiska drömmen.

Annons

Om att tillräckligt många hästar ur en specifik årgång anmäls och att lyckosamma uppfödare fyra år senare gör upp om de stora pengarna i en rafflande final.

Fredag kväll är vi framme vid examen. Svenskt Kallblodsderby körs för 72:a gången. Mer traditionsrikt blir det inte.

Jämtlands Travsällskap vårdar sin klenod ömt. Många ska tackas för den sakens skull. Allra mest förre ordföranden Bertil Bäckman, som på 1980-talet gjorde travpolitiska insatser som öppnade dörrar västerut. Norska och svenska kallblodiga travare blev jämlikar. Sporten breddades.

Kritiken lät den gången inte vänta på sig. Många menade att Bäckman sålde ut det svenska och jämtländska travet. Nu skulle norrmännen komma hit och roffa åt sig på svenskarnas bekostnad.

Kan hända finns den protektionistiska inställningen kvar någonstans. Men sanningen är att Svenskt Kallblodsderby aldrig hade kunnat överleva och utvecklas som klassiker om vi inte närmat oss grannen i väster. Antalet uppfödare hade inte räckt till. Utan breddning riskerade Derbyt dö sotdöden på lång sikt.

Nu står det 20-7 till Norge sedan norrmännen släpptes in 1987. Utifrån den statistiska sanningen kan givetvis kritikerna få vatten på sin kvarn. Men det spelar ingen roll: Kallblodsderbyt bygger på uppfödarnas insatser. Att nog många ser en potentiell champion i sitt föl. För det krävs även fortsättningsvis svenska och norska pengar.

Det kan bli mycket norskt även i år. Gästande hästar västerifrån lär spelas till favoriter både i det Öppna Derbyt och i Derbystoet. Fast vi hoppas att Euforia, Kim Metsälä och körande Ulf Eriksson, kan hitta på någonting i Derbystoet.

Kanske räcker inte Aspås stolthet till seger, men drömma kan man allt göra även som utanförstående supporter.

Travkvällen dräller förresten av fina lopp och hoppas nu bara att Janne Quicklund o & för en gångs skull har kontakt med honom däruppe och slipper regnet. Då kan vi få den sportsliga inramning som stora travlopp förtjänar. Det blir så mycket roligare både för aktiva och för publik.

I dagarna nås vi tråkigt nog av rapporten om att kallblodskungen Järvsöfaks sjunger på allra sista versen. Han har ont och får leva i sommar, men sen sannolikt sluta sitt jordeliv.

Alla superlativer kring honom är väl redan sagda, men vi vill i sammanhanget ändå betona: Järvsöfaks vann Sven O Perssons Minne åtta gånger, varav sju år på raken mot förstklassigt motstånd. Vi glömmer honom aldrig.