Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dordi Wiik

Annons

Min kusin och nästan syster, Dordi Wiik, har fått flytta hem.

Hon föddes i Rörösjön och var den andra dottern till Elsa och Carl Landén. Tidigt flyttade familjen till Östersund, där hon gick ut folkskolan och studerade vid läroverket, där hon tog studenten. Drömmen var att bli teckningslärare, och därför flyttade hon till Stockholm, men ändrade snart inriktning och blev byggnadsingenjör.

Under studietiden mötte hon Magnus Wiik, som skulle bli hennes make och bröllopet stod i hennes konfirmationskyrka i Ås. I äktenskapet föddes tre barn, Håkan 1949, Torbjörn 1952 och Ingegerd 1958. Paret gick senare skilda vägar.

Dordis föräldrar flyttade senare till Säm i Krokoms kommun, en plats som blev hennes oas. Där hjälpte hon sin far att mura härbrets skorsten av natursten. Hon gjorde sitt allra bästa för att finna de rätta stenarna. Hon sökte sig alltid tillbaka till det hemmet, och än mer när föräldrarna dog, ville hon på bästa möjliga sätt underhålla och förbättra det.

I tidigt 70-tal mötte hon Curt Fredriksson, och nu kunde hon tillfredsställa sin reslust, då de båda reste till platser, där hon mötte människor med annan kultur och fick se trakter som hon bara drömt om.

De förvärvade även en lägenhet i Sydfrankrike. Hon sa, att det kändes skönt att byta ut den nordiska kylan mot Medelhavsvärmen. Innan pensioneringen tog hon upp både akvarellmålning och förbättring av det franska språket. Hon skulle ha nånting att "trö" för sig med, när det blev lediga dagar. När den dagen kom blev hon mer och mer en bofast gäst i Säm, som hon kallade "Paradiset". Ofta kunde man finna henne nere vid sjön med en god bok men ännu oftare plockande ogräs i blomsterrabatterna.

I unga år hade hon, genom sina föräldrar fått del av samernas liv, och hon kände sig hemma i Tjouren med såväl skid- som bärturer. Så sent som i fjol fick hon tillsammans med två av sina barn uppleva drömresan med Hurtigruten.

Hennes 85-årsdag blev också någonting extra, då hon samlade sin älskade familj och de fick tillsammans känna spänningen vid skidskyttefesten på Skidstadion. Skidskytte hade fångat hennes intresse, men också annan idrott, inte minst när barnbarnen vann framgångar i badminton, fotboll och tennis. Att få fira sin högtid med barn och barnbarn var det allra bästa, för de var hennes mest betydelsefulla gåva.

När sjukdomen bröt igenom, hade hon två önskningar inför det slutgiltiga. Hon ville få flytta upp till sitt "Paradis" samt att få uppleva det näst yngsta barnbarnets, den enda flickan, studentexamen. Allt kunde bli till verklighet tack vare teamet vid Storsjögläntan, distriktssköterskorna och hemtjänsten. Sista tiden vistades hon på avdelningen Lingonet, Blomstergården i Krokom där hennes Curt fått sluta sina dar för fem år sen.

De tre barnen med familjer, många vänner och inte minst jag, som hennes kusin, känner en stor saknad men även tacksamhet för vad vi fått uppleva tillsammans.

Kusin Thelma