Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Domeij om skidskyttens sista minuter innan start

/
  • De sista kontrollerna är gjorda. Sofia småspringer för att hinna i tid till start.
  • Bara ett par minuter kvar till start för Helena som fokuserar inför det som ska bli hennes största framgång så här långt.
  • Norskan Tora Bergen väntar tålmodigt medan funktionärer fäster transponders vid hennes fötter.
  • Kaos, men ett ordnat kaos, råder strax före start.

Skidskytte borde vara en idealisk sport för psykningar. Verkar också vara en sport där uppvärmning är av det krångligare slaget. Snackade med Sofia Domeij för att reda ut en del frågor.

Annons
Vi har lärt oss att skidskytte inte är en enkel sport.
Det gäller att vara bra skytt.
Det gäller att vara bra skidåkare.
Annat ska också klaffa, som:
Tajming i uppvärmningen.
Förmåga att avskärma sig från omgivningen.
Kanske har fler än jag förundrats över trängseln på innerplan innan åkarna ställer sig i startkuren.
Ser närmast kaotiskt ut där allsköns ledare och kontrollanter trängs med åkare som på ett begränsat utrymme joggandes kryssar sig fram för att hålla kroppsvärme och puls i gång.
Sofia blir förvånad över den beskrivningen.
– Det är ju bara 15 minuter före start som vi går in på innerplan. Den huvudsakliga uppvärmningen är redan gjord.
Visar sig ändå att det ofta är krångligare än så.
Sofia förklarar:
– Tiden för inskjutning är densamma för alla.
– Vid tidigt startnummer går det att tajma in uppvärmning, inskjutning och att hålla igång fram till start.
– Den som startar långt bak i fältet däremot får först värma upp inför inskjutningen, trycka av sina skott och sedan dra sig undan i exempelvis vallabodarna. Därefter gå ut och göra om hela uppvärmningsprocessen.
Den sista kvarten på innerplan är förstås krångligare än Sofia, van som hon är, beskrev ovan.
Utöver att hålla värmen ska åkarna klara av flera obligatoriska moment:
Funktionärskontroll av vapnet.
Märkning av skidorna.
Bli utrustade med "transponders" (för tidtagningen) på fötterna.
Lugnt och inga problem, säger Sofia, trots att sanningen är att hon liksom alla andra i sista stund springer för att hinna fram till startgrinden. Åkarna själva ser naturligtvis inte stressen. I det läget är de bara fullt fokuserade och har tunnelseende.
Inte så totalt avskärmade dock att de inte hör speaker och publik när tävlingen väl är i gång.
– Tjoandet efter träffarna stimulerar, säger hon.
Tystnaden efter bommarna går vi inte in på.
Däremot huruvida det praktiseras psykningar.
Guldläge exempelvis i torsdags för någon ur det tyska lägret att störa Helena Jonsson för att försöka sabba hennes stora dag.
– Det skulle kunna vara effektivt, men det har aldrig förekommit.
Inte heller, vad Sofia känner till, att en upphetsad ledare rubbat koncentrationen för en egen åkare.
– Jag kan ju tänka mig hur darrigt det skulle bli om förbundskapten Staffan Eklund som står alldeles bakom oss skulle hojta "kom igen nu och sätt sista skottet".
Psykningar från publiken har dock förekommit.
– Björn Ferry och Ole-Einar Björndalen råkade ut för starka burop vid en tävling i Ryssland och blev rejält störda.
– Vanligast är dock, det skedde även under VM i Östersund, att den sportsliga publiken snabbt tystar ner de enstaka personer som tar sig för med börja bua eller tjoa i fel läge.
Foto: Hans-Råger Bergström

Mer läsning

Annons