Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dolda problem med RUT

Annons

RUT-avdragen infördes av regeringen Reinfeldt 2007 och har sedan dess varit ett ständigt återkommande ämne för debatt. Senast hettade det till under SVT:s Jobbdebatten nyligen.

”Det du säger är att vi inte bara ska acceptera att de stora klyftorna leder till att fler skaffar sig tjänstefolk, vi ska dessutom subventionera det med statliga medel”, var Vänsterpartiets Ali Esbatis hårda ord till integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Både Ullenhag och Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl reagerade starkt på Esbatis ordval ”tjänstefolk”.

Ali Esbati har själv förklarat att han givetvis inte saknar respekt för städares yrkesstolthet. Det är intressant att RUT-förespråkarna blir så upprörda över att ordet ”tjänstefolk” används.

På hemsidor som ”tjänstefolk.se” och ”piga.nu” marknadsförs städtjänster till hemmen med hänvisning till RUT-avdragen. ”Nu kan ni skaffa er helt egna piga”, skriver städhjälpsföretagen på sina hemsidor. Det är svårare att bli anklagad för att anlita tjänstefolk än att bli kallad för tjänstefolk, helt enkelt.

Det som varit mer dolt i den stora tjänstefolksdebatten är frågan om RUT ur ett större perspektiv. RUT-avdraget sägs vara populärt bland medborgarna, ändå är det inte särskilt många som använder sig av det. Tidigare i debatten har motståndarsidan ofta påpekat att höginkomsttagare använder sig mer av RUT-avdragen.

Statistik från Skatteverket och Statistiska Centralbyrån (som RUT:s främsta försvarare Centerpartiet tagit fram, väl värt att notera) visar att 7 av 10 som använder RUT tjänar mindre än 32 000 kronor i månaden. Nu är ju någon som tjänar 32 000 i månaden knappast någon låginkomsttagare.

Undersökningen säger heller inget om i vilken utsträckning dessa personer utnyttjat skattesubventionen. Det är vanligare att göra maximalt RUT-avdrag i kommuner där medelinkomsten är högre.

Det finns ingenting skamligt med att jobba med hushållstjänster. Däremot vittnar många som arbetar inom RUT-branschen om dåliga arbetsvillkor och en otrygg arbetsmarknad. De arbeten som skapats tack vare införandet av RUT kostar oproportionerligt mycket, över en miljon kronor per nytt jobb.

Det är långt i från alla som har råd med hushållstjänster även efter att RUT-avdragen infördes. För gamla och sjuka, för ensamstående föräldrar med låg inkomst och osäkra jobb, för dem skulle hemhjälp vara till stor hjälp. Men för dem som har större behov av hemhjälp är ekonomin också ofta mer begränsad. Där-emot betalar alla för skattesubventioneringen som främst gynnar de välbeställda.

Att diskutera ordvalet ”tjänstefolk” är egentligen irrelevant. Mer viktigt är att diskutera vad RUT-avdraget tillför till samhället. För som det ser ut tillför det inte särskilt mycket.