Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Döden väntar vid Åresjön

Annandag påsk, kl 06.21. Gryning över Åresjön. Trots att klockan nyss vridits tillbaka och vi alla tappat en timme är några morgonpigga joggare redan ute, rör sig förbi gestalten nere vid den snötäckta strandlinjen. Det är Döden som väntar.

Annons

– Den uppstod för ganska länge sedan, säger konstnären Malin Ståhl om sin karaktär Döden.

Hon är uppvuxen i Östersund och har alltid varit mycket i Duved där hennes familj har stuga. Oftast är det dit hon åker när hon kommer hem till Jämtland. Hon gör ganska mycket av sin konst här, den passar ihop med landskapet.

– Jag tror det är en sak som är outtalad och outforskad. Jag vill komma tillbaka till landskapet med de här träden, den här terrängen, skogen och kalfjället. Kanske är det så att när jag vet vad jag söker, då är det färdigt.

Hon gillar kontrasten mellan det här och vardagen i det urbana stadslandskapet, något hon kände ännu tydligare när hon bodde i London. Nu bor hon i Kista utanför Stockholm.

– Det är något med snön också som är lockande, det vita, säger hon, lätt dröjande.

Hon jobbar mycket med kostym i sin konst, låter karaktärer i olika dräkter förhålla sig till olika landskap eller omgivningar. En av karaktärerna är Döden. Inte döden som i den faktiska och oundvikliga utan Döden som symbol i vårt samhälle. Benranglet, liemannen med dödskallegrinet, den som förut skrämde men nu har förlorat sin laddning och blivit populariserad – blivit till dödskallemönster på barnkläder.

– Jag gjorde en performance där Döden försökte få uppmärksamhet. Den fick ropa i en megafon som var gjord av papper, så det funkade ju inte, säger hon om sin första performance med Döden.

Nästa steg var att göra en omstyling av döden, den fick ta rollen av en femme fatale med hotpants, lösögonfransar och högklackat. Den förföriska Döden fick mycket uppmärksamhet. Sedan dess har den varit med i en teaterpjäs och i en performance där publiken fick åka på biltur med Döden.

Nu, i Åre, har Döden återgått till att vänta. Nya verken heter "Death Waiting (dawn)" och "Death Waiting (dusk)".

– Det är viktigt att den sitter där i gryningen och skymningen, jag vet inte varför det är viktigt, men det känns så. Att Döden är där då dag och natt möts.

Torsdag kväll, vid sjutiden i skymningen, kommer Döden att sitta utanför bageriet och konditoriet Grädda i Åre och vänta. Inne i kaféet visas en video av Dödens väntan i gryningen vid Åresjön.

– Vi kommer att ha svarta macarons med körsbär i, berättar Gräddas Daniel Matthias.

Grädda brukar visa bildkonst i kaféet, just nu Anna Cronhedens verk. Daniel Matthias träffade Malin Ståhl på en workshop hon hade på Jamtli i höstas och bjöd in henne att göra en performance:

– Jag blev så fascinerad av Malin, säger han.

Flera av hennes videoverk är inspelade i närheten, som "Forest of Trees (prequel)". Där leder en kvinna i rödprickig klänning (inspirerad av japanska konstnären Yayoi Kusama) en enhörning – också den en symbol som likt Döden är både urladdad och samtidigt har en stark mytologisk kvalitet – genom en vintrig skog. I samma verk ligger en kvinna i en vitsippsbacke med en växande lök i munnen. Den senare är inspirerad av modeskaparen Elsa Schiaparelli som när hon var barn stoppade frön i näsa och mun och lade sig i trädgården, för att det skulle växa blommor ur henne och hon skulle bli vacker. I Malin Ståhls tappning blev fröerna till en lök:

– Jag är ganska intresserad av abjektet, det som är frånstötande men ändå lockande

Våren 2009 gjorde hon också en performance i Åre, då uppe på Åreskutan. "Fainting (Becoming a Tree)" hade sitt ursprung i att karaktärerna blivit för många.

– Jag kan inte ha alla de där karaktärerna, nu måste de dö tänkte jag.

Inspirerad av myten om Daphne som för att undkomma Apollos besatta förälskelse förvandlas till ett lagerträd sa hon åt sina karaktärer att bli till träd.

– Hon är ju befriad men också en fånge, säger Malin Ståhl om Daphne.

Men det var ingen som egentligen dog. Den baraxlade karaktär som i vinröd aftonklänning och med kvistar i håret lämnades att bli träd på Åreskutan hade tidigare figurerat i ett videoverk från tiden då Malin Ståhl gick Konsthögskolan på Island. Som i tidiga Hollywoodfilmer svimmade hon i landskapet på olika ställen. Men till skillnad från i filmens värld blir hon liggande i den isländska naturen:

– Det finns ju ingen där som kan rädda henne.

Om Döden får uppmärksamhet med sin nygamla strategi att vänta visar sig på torsdag kväll i Åre.