Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Distansera S från Afghanistan

Annons

Socialdemokraternas Mona Sahlin befinner sig i Afghanistan för att samtala med regerings- och FN-representanter, träffa de svenska trupperna i Mazar-i-Sharif och putsa sin statsmannaprofil. Med tanke på Sveriges engagemang i landet kan Sahlins besök framstå som naturligt och oproblematiskt; förutom vår militära närvaro är Afghanistan en av de största mottagarna av svenskt bistånd, drygt en halv miljard kronor förra året.

Men lika mycket som resan kan ses som en orientering i svenska utlandsintressen är besöket en politisk markering. Man hälsar knappast på soldaterna i Mazar-i-Sharif för att strax därefter annonsera att Sverige kommer att avveckla sitt militära åtagande om de rödgröna vinner valet.

Det är känt att det finns en spricka inom oppositionen vad gäller Afghanistanpolitiken; V vill lämna, MP mumlar i Peter Erikssons skägg och S vill inte kännas vid något datum för ett tillbakadragande.

Om Mona Sahlins resa är ett försök att ge tyngd åt sin egen linje kunde hon inte ha haft mer otur med tajmingen. Inledningen på hennes besök kom nämligen att totalt överskuggas av nyheten att en diger lunta hemliga amerikanska militärrapporter, bemängda med en rad komprometterande uppgifter, läckt ut på internet. Bland annat påstås spioner från Pakistans underrättelsetjänst samarbeta med talibaner och organisera motståndsgrupper. Pakistan får årligen miljarder i amerikanskt bistånd och räknas som en allierad i kriget mot talibanerna.

När svenska politiker beskriver insatsen i Afghanistan talas det i vackra ordalag om hur den civiliserade världen slutit upp för att hjälpa ett sargat land i nöd. I de läckta underrättelserapporterna tecknas en dramatiskt annorlunda bild: fram växer den av ett smutsigt och urskillningslöst krig med nattsvarta utsikter att lyckas. Bland annat framgår att det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon leder egna specialkommandon, fjärrstyrda från Washington, med uppdrag att slå ut viktiga motståndsledare. De internationella styrkorna uppges ha dödat hundratals civila när de trott sig bekämpa motståndsmän. Det är inget snyggt sammanhang som Mona Sahlin uppträder i.

Internationell solidaritet med de förtryckta och utsatta är en stolt socialdemokratisk tradition. Tragiskt att partiet har hamnat så fel i Afghanistan.