Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dilemmats dramatik

/
  • Femmorna på Fagervallsskolan var helt med på noterna när Harleen Sandelin och Jimmy Lindström bjöd in till interaktiv teater om livets stora och små dilemman. Foto: Håkan Luthman

Substantiv är namn på ting, till exempel hatt och ring. Verb är något man kan göra, till exempel tuta och köra. Adjektiv är hur man är, till exempel röd och kär.

Annons

Tre A4-ark i årskurs 5:s klassrum på Fagervallsskolan i Östersund spaltar upp tillvaron i exakta ordklasser. Röd ring tutar. Kär hatt kör. Ordning och reda. Men verkligheten är inte som grammatiken. Den är mer som dramatiken. Fylld av dilemman.

Men vad är ett dilemma? frågar Harleen Sandelin och Jimmy Lindström klassen som utgör premiärpublik. Klassen har koll: När man hamnar i en dålig sits och när man måste reda ut något. Jimmy förtydligar: En situation där båda alternativen är dåliga.

Estrad Norrs nya skolföreställning är en teaterlek som lånar in världsdramatiken till klassrumssituationen för att belysa stora och små dilemman.

Stora som Hamlets val mellan döden och livet, eller Antigones val mellan dödsstraff eller ringaktning för sin döde bror. Stora som människomedicin utprovad på plågade djur, vad ska man välja? Mindre som valet mellan att borsta tänderna i vitlöksost eller fet handkräm. Lite större som att säga förlåt till en kompis eller inte. Eller att ta emot eller inte ta emot en hundring av mammas nya kille när man vill ha en hockeyklubba. Uppsättningen satsar inte på att ge svar utan på att få sin publik att fundera.

Och dramatiken väcker intresse: hur går det för Antigone sedan, undrar en elev.

Ensemblen lyckas bra i att knyta an världsdramatiken till barnens verklighet. Det märks att de intresserat hänger med föreställningen igenom. Särskilt Hamlets vara-monolog blir levande. Jag tappar fokus en stund i den slingrande Sofokles-översättningen men fångas upp när replikskiftet mellan Ismene och Antigone ökar tempo.

Dilemman är i all sin enkelhet en fin liten uppsättning. Eller föreställning ska jag kanske säga, för den ser olika ut varje gång, påpekar regissören Olle Törnqvist efteråt.

Improvisationselementet är en konst i sig. Att bjuda in publiken är en sak men att sedan lyckas balansera dess inspel är en annan. Här tycker jag också att de två skådespelarna lyckas bra.

Om det är något som stör mig är det just enkelheten. Att teatern inte armbågar sig fram som teater utan väljer att lägga sig så pass nära skolsituationen och en vanlig lektion.

Det känns som ett sparsamt val även om valet är väl genomfört.

Mer läsning

Annons