Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Detaljrik biografi

Annons

Om en kvartett bröder från Fors i Östjämtland, som alla blev framgångsrika trävaruhandlare i 1800-talets mellannorrländska sågverksboom berättar Erik J Bergström i sin nya bok Patron Stubbe. Patronen, som bokens fokus riktas mot, var Nils Olof Näs, vilken även med nationella mått måste betecknas som en av de allra djärvaste, mest företagsamma och framgångsrika träpatronerna i sin tid. Men intresset spiller också över på hans tre bröder Per Erik Sundin, Jonas Pettersson och Johan Lindberg - som synes med olika efternamn trots att de var bröder – alla med ett lidelsefullt intresse för skogsaffärer och förädling av råvaran skogen.

Nils Olof var född Persson 1829 och växte upp på Österede gård i Fors församling. Han var son till sockenskräddaren och när fadern dog övertog äldste sonen Per Erik gården och löste ut sina övriga syskon. 22 år gammal och med 340 riksdaler på fickan började Nils Olof Näs att köpa och sälja fastigheter och avverkningsrätter, först i sina hemtrakter, så småningom i hela Mellannorrland.

När Nils Olof Näs dog år 1900, 71 år gammal, ägde han, trots många försäljningar i livets slutskede, ett 70-tal fastigheter i 26 församlingar och 38 avverkningsrätter, en ångsåg som hade utvecklats till ett helt litet samhälle vid kusten i Sundsvall och stort aktieinnehav i Hissmofors, där han varit med om att starta verksamheten. Näs hade som byggherre och initiativrik företagare haft stor betydelse för Östersunds utveckling för turismen i Jämtland och överhuvud taget för det jämtländska näringslivet. Han var hela sitt liv oförtröttligt verksam och mångsidig som företagare och affärsman.

Erik J Bergström, som under många år varit en hängiven lokalhistorisk forskare i länet har med en spårhunds intensitet och engagemang kartlagt Nils Olof Näs alla affärsmässiga förehavanden och spårat upp saker som tidigare sannolikt inte varit kända om denne djärve och framgångsrike entreprenör. Jag kan tänka mig att Bergströms intresse för Näs väcktes när han började skriva om konstnären Sven Linnborg, som under en tid var något av huskonstnär hos Näs.

Nils Olof Näs´tre bröder var alltså även de verksamma som trävaruhandlare och entreprenörer i trävarubranschen. Per Erik tog över hemgården, men handlade också med fastigheter och avverkningsrätter. Johan var både bokhållare, fotograf och järnhandlare innan han började med skogs- och fastighetsaffärer. När han 45 år gammal förolyckades i en tågolycka på Bräcke station var han redan en rik man.

Jonas Pettersson, bosatt i Överammer, senare Östersund, var väl den som i företagsamhet och affärsbegåvning kom närmast Nils Olof. Han började handla med hemman och skogsarrenden i Östjämtland, men flyttade sedan verksamheten till Östersund, där han förvärvade fastigheter på Strandgatan och Villa Björkhem, som senare skulle bli restaurang Hov. Bouppteckningen efter Jonas Pettersson omfattade 25 tätskrivna sidor med bland annat ett 30-tal fastigheter, 14 skogsarrenden, ångbåtar på Storsjön och aktier i Hissmofors.

Men den här bokens fokus ligger alltså på Nils Olof Näs, som började som bjälktäljare hemma i Fors och slutade som en av landets rikaste träpatroner med verksamhet på många områden i hela Mellannorrland. Nils Olof Näs var alltid på jakt efter lönande objekt och var överhuvud taget en person som aldrig vilade på lagrarna. Hans verksamhet spände över stora geografiska arealer och hans intresseområden var vittomfattande, skriver hans livstecknare Erik J Bergström.

Här något av allt det som entreprenören Nils Olof Näs sysslade med:

Han köpte upp ett stort antal fastigheter och avverkningsrätter längs Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens dalgångar.

Han startade sågverket Nyhamn utanför Sundsvall, som skulle utvecklas till ett eget litet samhälle med 25 olika yrkesgrupper verksamma.

Han exporterade träprodukter i stor skala till Holland, England och Frankrike.

Han drev sågverk och kvarn i Duved. Utvik ångsåg på Alnön och var en av grundarna till fröklängningsanstalten i Östersund.

Han var involverad i malmsökning i Aspås och Lockne, ägde kalkbrott i Brunflo, Lockne och på Frösön. Samt drev mönsterjordbruk i Kännåsen.

Nils Olof Näs var också pionjär för kurortsverksamheten i Åre med sanatorium för luftgäster. Han drog igång turismen till Tännforsen. På 1890-talet ägde han 33 lagfarna fastigheter i Åre

Han skänkte medel för uppförandet av Godtemplarhuset och ett nytt badhus i Östersund och gav bidrag till Östersunds högre allmänna läroverk och Nordiska museet

Näs ägde fyra ångbåtar på Storsjön och ansågs vara den som låg bakom Hornsbergs utveckling på Frösön, där han ägde 31 fastigheter. Han ville skänka mark för uppförandet av ett sanatorium på Östbergets topp och vid Ändsjön hade han planer på att starta en cementfabrik för att ta vara på den ljusa lera som fanns där. Näs var också en av tillskyndarna för järnvägens ankomst till Östersund och Jämtland.

Middagshöjden för Nils Olof Näs som företagare inträffade på 1880-talet, skriver Bergström i sin bok. Vid Stora torget i Östersund lät han efter A E Melanders ritningar uppföra ett palats som skulle bli Grand Hotel. Tornspiran närmast torget döptes av folkhumorn till Nästippen. Strax ovanför Grand lät han bygga en affärsfastighet i tre våningar med saluhall.

När Nils Olof Näs avled i sitt hem i kvarteret Auditören i Östersund år 1900 uppmärksammades det även i utländsk press med nekrologer på både engelska och franska. En storståtlig begravning med många prominenta gäster följde med jordfästning på Norra kyrkogården i Östersund.

Nils Olof Näs hade en son, Per, som varken hade pappans intresse eller begåvning för affärsverksamhet och entreprenörskap. Relationen far-son lär tidvis och särskilt efter att Per konkursat Nyhamns ångsåg ha varit ansträngd. Per Näs flyttade 1907 från Östersund med sin familj för att leva resten av sitt liv på Östermalm i Stockholm, och faderns många verksamheter och fastighetsinnehav avvecklades allt eftersom.

Vad tyckte samtiden om Patron Stubbe? Enligt dåvarande chefen för Sunds skogsbolag var N O Näs högst oangenäm att ha affärer med. Boende i de fastigheter Näs ägde ansåg honom vara en besvärlig hyresvärd och flera processer med Näs inblandad ägde rum vid Östersunds Rådstufvurätt.

Men arbetare och tjänstemän vid många av hans företag prisade honom som en både faderlig och jovialisk person. När Jämtlands Tidning på sin tid utlyste en pristävlan om vem av de jämtske män som gjort den största nyttan i bygden röstades Näs fram till en hedrande andra plats.

En institution på sin tid och en viktig entreprenör för hela Mellannorrland, men för Östersund och Jämtland i synnerhet, är Nils Olof Näs idag i det närmaste bortglömd. Erik J Bergström har dock med sin detaljrika biografi om den driftige grosshandlaren och träpatronen gjort sitt för att hans minne ska leva.