Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det viktigaste vallöftet är uppnått

Annons

Regeringen har lyckats infria ett av de allra viktigaste vallöftena, 90-dagarsgarantin för unga. Löftet var att ungdomar mellan 18 och 24 år som blev arbetslösa skulle erbjudas jobb, utbildning eller praktikplats inom 90-dagar.

Arbetsförmedlingen bedömer nu att löftet bidragit till att unga fått stöd snabbare. I genomsnitt tar det nu 53 dagar innan de unga får hjälp. Det sammanfaller med att arbetslösheten för unga fallit dramatiskt.

I dag är ungdomsarbetslösheten enligt Arbetsförmedlingen den lägsta på tio år. 55 000 unga arbetslösa innebär en halvering på fem år. Enligt SCB är antalet unga arbetslösa nu 13,9 procent, lägre än på 14 år!

Sossarna kan vara stolta om än inte nöjda. Många unga ingår fortfarande inte ens i arbetskraften, de står så långt från arbetsmarknaden att de inte räknas in i statistiken. Bland dem som ändå räknas in är många funktionshindrade, många invandrare och nyanlända, och många som inte har klarat gymnasiet.

Självklart bör vi ändå glädjas. En ödmjuk statsminister Stefan Löfven har svårt att slå fast hur stor del regeringens politik har i förbättringen, men han har helt rätt i att det varit viktigt att stora investeringar i samhällsbygget nu ersatt skattesänkarpolitiken.

Mot detta invänder de borgerliga att det handlar om en god konjunktur. Få skulle förneka det. Andra talar om små ungdomskullar. Det är också sant. Men det sistnämnda var inget som Löfven inte kände till när löftet om 90-dagarsgarantin spikades.

Jag kommer osökt att tänka på hur Socialdemokraterna under Göran Persson på 90-talet halverade arbetslösheten. Det byggde, precis som den här gången, på realistiska kalkyler och på aktiv arbetsmarknadspolitik.

Är därmed också löftet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 möjligt att nå? Osvuret är bäst. Hur andra länder agerar kan Sveriges regering knappast påverka. Men om regeringen fortsätter att välja välfärdssatsningar före sänkta skatter så bör också det målet vara möjligt att nå.

Svante Säwén