Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det våras för novellen

I takt med att Alice Munro tilldelas nobelpriset i litteratur våras det för novellen. Östersundsförfattaren Jenny Jejlid, aktuell med novellsamlingen "Autostereogram", tror att det korta formatet passar vår tid.

Annons

Alice Munro – "Den samtida novellkonstens mästare" – har själv berättat om hur det kom sig att hon fastnade för genren: det fanns helt enkelt ingen tid att skriva romaner och samtidigt sköta barn och hem. Hon skrev i springorna mellan matlagning och städning, frukostbestyr och nattning. Och det är i de där sällsynta tidsluckorna som novellen tycks leva och frodas. Både för författarna och läsarna.

Jenny Jejlid romandebuterade för sex år sedan med "En sked för morbror Fred", hennes egen utlämnande berättelse om hur det var att växa upp som lillasyster till en bror med autism och utvecklingsstörning. Nu har hon nyligen kommit ut med "Autostereogram", en novellsamling för den stressade nutidsmänniskan.

– För den som försöker få ihop tillvaron och som inte alltid har tid att läsa så mycket. Precis som jag själv. Novellformatet är väldigt tacksamt om man upplever att man aldrig kommer fram till den stora romanen. Man hinner få en historia till livs innan man somnar eller på bussen på väg till jobbet. Man får glömma bort sig en stund, släppa de där listorna i huvudet och att man snart ska hämta eller lämna på dagis.

Det handlar om korta nedslag i andras och, om än förtäckt, hennes eget liv.

– På ett plan är handlingarna total fiktion, men samtidigt tänker jag att alla författare egentligen skriver självbiografiskt. För allt handlar givetvis om tankar jag tänkt, om personer jag mött och händelser jag upplevt, även om jag förklär det.

I "Hon" blir en osynlig betraktare på riktigt i någon annans ögon. "Koden" tecknar bilden av en kvinna som alltid varit duktig på att härma andra. En dag spricker spegelbilden.

– Egentligen tror jag att hela boken handlar om att förlora sin identitet. Du vet den där känslan när man vaknar upp och undrar: Vem är jag egentligen? Jag tror att den tanken är ganska allmänmänsklig, men det är inte så ofta som man vågar lyfta fram det där knäppa, säger Jenny, som ser flera möjligheter i det korta formatet. Novellen är på många sätt friare än romanen som förväntas komma med någon typ av förlösning, tröst eller insikt. Bristen på upplösning gör även läsaren mer obunden.

– Ofta börjar romanen i mitt huvud när jag läst klart novellen. Jag vill inte att handlingen ska knytas ihop. På så sätt får du din historia och jag får min.

Det kan också vara lättare att ladda några få sidor med en intensifierad atmosfär.

– Den förtätade stämningen blir som bäst i novellen. Jag använder mig av olika knep för att skapa den, till exempel genom återkommande personer och teman. Eller att låta en novells historia ta avstamp i någon annan.

Novellen har länge levt en tynande tillvaro med ryktet om att vara för svår, men nu finns det flera tecken på att det börjar ljusna vid horisonten. För första gången går nobelpriset i litteratur till en novellförfattare och i USA satsar nätbutiken Amazon på egen utgivning, Kindle Singles, där varje novell kostar 15 kronor.

Jenny Jejlid tycker att genren förtjänar upprättelse.

– Det är dags att börja se novellen som en konstform och inte som ett misslyckat romanförsök. Att fråga varför man ska läsa noveller är som att fråga varför man lyssnar på en tre minuter kort popsång och inte på en lång symfoni. Det är skilda uttryck, men ibland vill du hellre ha det ena än det andra.

Själv har hon läst många noveller som hon har burit med sig längre i kroppen än flera romaner. Som exempel nämner hon Stig Dagermans novell "Att döda ett barn" och Jonas Karlssons samling Den perfekte vännen. Den sistnämnde gjorde att hon fick upp ögonen för genren på riktigt, säger hon.

– Jag blev så glad när jag läste Jonas Karlsson. I hans berättelser möter fantasi verklighet. Ofta är det något bisarrt som händer som gör att tillvaron skruvas till ett snäpp. Det är så här det ska vara, minns jag att jag tänkte.

#Har det skett en novellrenässans i år?

– Nej, jag tycker inte det, men kanske är vi i en slags början och kanske är det Alice Munro som öppnar för en. Hade det verkligen handlat om en renässans hade det inte varit så svårt att ge ut novellsamlingar i dag. För det är det. En okänd författare i kombination med novellsamling är fortfarande ingenting som de stora förlagen tar i. Jag hoppas åtminstone att fler börjar ta novellen på allvar och uppskatta den mer från och med nu.