Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det ultimata äventyret för Podge

/
  • Podge – Stina Ljungberg, Linn Grande, Jonna Hylén, Michaela Groth och Sonja Walldén – framför sanddynerna i La Dune Rose där festivalplatsen byggdes upp.
På middag hemma hos Malis kulturminister Mohamed El Moctar Touré. Fr v ministern, Stina Ljungberg och guvernören i staden Gao.
  • Ett rockband från avlägsna Sverige, som dessutom består av bara tjejer, väcker stor uppmärksamhet i Mali. Här spelar Podge på Sweden Mali Voices.
  • Podge kunde konstatera att barnen i Mali växer upp under ganska annorlunda villkor än svenska barn.
  • MC Talka Touré bor tidvis i Östersund, tidvis i Mali och är  en av initiativtagarna till utbytet. Här rappar han tillsammans med ett lokalt band.
  • Podge – Stina Ljungberg, Linn Grande, Jonna Hylén, Michaela Groth och Sonja Walldén – framför sanddynerna i La Dune Rose där festivalplatsen byggdes upp.
På middag hemma hos Malis kulturminister Mohamed El Moctar Touré. Fr v ministern, Stina Ljungberg och guvernören i staden Gao.
  • Vid gryning och skymning färgas dynerna vid Nigerfloden rosa  –  därav namnet La Dune Rose. Platsen har förklarats som världsarv av Unesco. Foto: privat

Kulturchocker och gränslösa musikaliska möten, kamelritter genom öknen och middag med kulturministern. Tjejerna i Podge har många intryck att smälta och sortera efter tre veckor i Mali.

Annons

Sweden Mali Voices heter det bilaterala kultur- och musikutbyte mellan Jämtland och Mali som inleddes med en festival på Fröjdholmen i somras och fortsatte med en motsvarighet i Mali i början av januari.

Podge – Jonna Hylén, Stina Ljungberg, Michaela Groth, Linn Grande och Sonja Walldén – åkte ner som enda artister härifrån och fick vara med om ett äventyr som gick långt ut-över allt de hade förväntat sig:

– Otroligt fascinerande och mycket lärorikt, sammanfattar pianisten Jonna Hylén.

Festivalen Sweden Mali Voices hölls i det säregna ökenområdet La Dune Rose (De rosa dynerna) i närheten av staden Gao. Bredvid festplatsen låg den lilla byn Khoima, där invånarna tog emot de svenska gästerna med öppna armar.

– Vi fick lära känna byborna och verkligen få en inblick i hur man lever i världens tredje fattigaste land, berättar Jonna.

– Det finns ingen el i byn och man lagar mat över öppna eldar där man använder åsnebajs som bränsle för att spara på kolet. Kylskåp klarar man sig utan men vill man hålla vatten och mjölk kall finns speciella lerkrukor.

– Vi slogs verkligen av hur mycket kunskap de har som vi inte trodde fanns.

Samtidigt växte viljan hos svenskarna att utöka utbytesprojektet till att hjälpa byn ekonomiskt:

– De behöver slangar till bevattning av sina odlingar, undervisningsmaterial till skolan – ja, behoven är verkligen enorma.

Själva musikfestivalen ägde rum vid en flodstrand en bit från byn. Jättestora sanddyner bildade fond bakom den provisoriska scenen, där Podge uppträdde tillsammans med ett lokalt band från Gao, MC Talka Touré (tillika festival- arrangör) och ett reggaeband från huvudstaden Bamako.

Den lilla festivalen lockade inte så många besökare utifrån så här första året, men Jonna tror att den har alla förutsättningar att växa sig större framöver.

Mer välkänd är Ökenfestivalen – Festival Au Desert – som hålls utanför staden Timbuktu.

Dit åkte Podge efter festivalen i Khoima.

– Vi hade fått höra att vi eventuellt skulle kunna få spela där, men det blev aldrig något utrymme för det. Men det var hursomhelst en upplevelse att få komma dit, säger Jonna.

I Timbuktu träffade Podge en driftig kvinna vid namn Chateau Cissi, som ansvarade för ytterligare en festival i Mali, kulturfestivalen i Bourem.

– Hon bestämde att vi skulle spela på den och bokade raskt om våra biljetter så vi kunde stanna en vecka till. Hon presenterade oss också för Malis kulturminister och turistminister. Hux flux satt vi på ett hotell med ministrarna, som lovade stöd för nästa Sweden Mali Voices.

Vid samtliga sina spelningar väckte Podge stor uppmärksamhet som det enda bandet bestående av bara kvinnor.

– Visst musicerar kvinnor i Mali också, men det är männen som bildar band och kvinnorna får vara med och sjunga eller på sin höjd spela något rytminstrument.

– Tänk om vi kunde inspirera tjejerna där att börja spela mera själva, det vore fantastiskt, säger Jonna.

Resan till Mali bekostade tjejerna i Podge helt ur egen ficka.

– Ingen som ville stötta oss så vi fick betala allt själva. Fast när vi väl var där fick vi ju gratis mat och husrum.

Resan var dock värd varenda öre, säger Jonna, som hoppas på mer stöd från omvärlden nästa år:

– Nu har vi mycket material att visa upp, så nu blir det säkert inte svårt att övertyga folk om att det här är viktigt.

Mer läsning

Annons