Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det spökar i Jämtland

Det finns gått om spökberättelser från olika platser i Jämtland. Här är några av dem.

Annons

Vigge, Berg

Man, 73 år:

"Det var två granngårdar i Vigge. I den ena bodde min morbor och hans hustru. Hon hade gått över till granngården för att hälsa på. Hon blev kvar länge och det hann bli mörkt. När hon skulle gå gruvade hon sig för att gå över bron vid diket. Bron var några bräder lagda över diket. Hon var så rädd att hon fick ta stallyktan att lysa med, men det gjorde hon aldrig. När hon kom till diket kände hon sig rädd och plötsligt kände hon ett fast grepp i armen just när hon skulle gå över bron. När hon sedan såg efter fick hon se att hon hade blåmärken på armen där hon känt greppet. Dagen därpå gick hon till granngården och visade blåmärkena."

Kvinna, 75 år:

"Vi bodde i Vigge by, där far och mor hade en gård. En eftermiddag gick min mor till en granne. Hon blev kvar där några timmar, och när hon skulle gå hem hade det blivit mörkt. Hon skulle gå över en spång som gick över en liten bäck. Hon hade gått över där så många gånger så hon kände sig inte det minsta ängslig.

Men när hon kommer fram till bäcken och just skulle ta steget till spången, kände hon ett hårt grepp i ena armen. Hon blev rädd för hon hade inte hört någon komma och inga steg som gick därifrån.

Hon skyndade sig hem och talade om vad som hänt. Dagen därpå hade hon blåmärken på armen. Någon människa kunde det ju inte ha varit som tog så hårt i armen och ingen skulle ha kommit så tyst så hon inte hörde det. Det sägs att det väldigt långt tillbaka hänt ett brott vid bäcken, men det är så långt tillbaka så ingen minns detaljerna. Det är ju inget som min mor hade något att göra med och ingen annan heller omkring där vi bodde.

Vi har undrat vad detta var, var det skrymt?".

När detta ska ha hänt förtäljer inte historien, men de båda berättelserna är nedskrivna i mars 1961 samt januari 1965.

-----------------------------

Ovikens kyrka.

Kvinna, 75 år:

"Vi var 85 läsbarn. Vi började på hösten men gick en dag i veckan på Långbuan. Vi såg en gammal gubbe med långt vitt skägg, iklädd vid svart hatt och lång överrock. Han kom och bar något under armen. Då han kom närmare såg vi att det var ett barnlik. Han gick upp till kyrkan till bårhuset, låste upp dörren och gick in. Vi kom då att tänka på att vi borde följa efter och se vad han gjorde. Men när vi kom fram, kom han ut ur bårhuset och stängde dörren, låste och tog ut nyckeln.

Sedan gick han samma väg tillbaka. Ingen kista hade han, bara några spjälor omkring liket och utanpå allt en säck, men håret hängde utanför. Jag talade om det för min svåger som bodde i Vigge. Han kunde inte räkna ut att det var någon sockenbo. Ingen begravning hörde vi till. Vi var ju ålagda att gå till kyrkan varje söndag, så vi borde ha lagt märke till om någon blivit begravd. Han hade nyckel själv, ty vi såg att han inte gick in till kyrkvaktmästaren. Det kanske var någon som dödat ett barn och inte fick någon ro. Han var ju så djupögd."

Händelsen utspelade sig kring 1890 och skrevs ner 1955.

-----------------------

De sörjande asparna i Oviken

Enligt folktron ska ett mord ha skett hösten 1883 mellan byarna Botåsen och Sölvbacken i Oviken. Det var en småländsk försäljare som vandrade runt med sina ägodelar när han blev rånad och mördad vid asparna, det är därför de sörjer och inte fäller sina löv om hösten och vintern.

Man, 75 år:

"Det var en Myssjöbo som skulle till Oviken, han körde med häst. Vid de sörjande asparna såg han en kvinna som gick på vägen, hon bar något i famnen. När han åkte förbi henne ramlade skackelpinnen ur och skackeln for i backen. Han tyckte det var konstigt för han hade läderrem i skackelpinnen. Kunde det vara kvinnan som varit så kvick och ryckt i läderremmen? Ja, henne kör jag snart ifatt så då ska jag fråga henne, tänkte mannen. Men när han satt i skackelpinnen igen och skulle fara fanns inte kvinnan på vägen. Han talade om denna händelse många gånger. Hade det varit en levande människa skulle han ha hunnit upp henne, det tog ju bara några minuter att ordna med skackeln. Han var säker på att det var en vålnad han såg."

Man, 75 år:

"Det skulle bli barnfest vid kappellet i Oviken, det var den sedvanliga julfesten. Härifrån Funäs by Mussjö var det fyra-fem kvinnor som skulle dit och min dotter som var tio år skulle få följa med dem. När festen var slut skulle de gå hem, det hade blivit kväll men det var månsken och därför alldeles ljust. Min dotter gick före kvinnorna och när hon nådde de sörjande asparna såg hon en kvinna ligga på knä med händerna hopknäppta och hon hade två små barn som stod på var sida om sig. Min dotter blev först brydd att kvinnan låg på knä och bad ute på snön. Hon stannade först någon sekund men gick några meter när hon såg sitt sällskap komma. Hon frågade dem om de sett vad det var för kvinna men de hade inte sett någon alls.

Flickan var säker på sin sak att hon sett en kvinna och två barn vid asparna och talade om det här när hon kom hem. Hon är nu vuxen för länge sedan men säger än idag att hon såg kvinnan och barnen."

Historien är nedtecknad juli 1963.

Man, 83 år:

"I en av gårdarna i byn bodde en familj där en av sönerna hängde sig. Detta var i slutet av 1860 eller början av 1870 talet. Det blev auktion efter honom. På gårdsplanen samlades mycket folk, bland annat en man från Helebacken. Han såg den avlidne på gårdsplanen gång på gång. Då gick helebacken mannen hem. Hans dotter och några flickkamrater till henne höll på att göra sig i ordning för att gå på auktionsbalen. Fadern bad dem att inte gå dit. Flickorna ville veta varför de inte skulle gå.

– Jag ska tala om det i morgon, sa mannen men flickorna gick i alla fall.

Dagen efter talade han om att han sett den döde flera gånger bland auktionsfolket. "

Historien nedtecknad maj 1955.

----------------------------------------------------

Borgvattnets Spökprästgård

Den kanske mest kända och mytomspunna platsen i Jämtland där det sägs ska spöka. Det berättas om gungade gungstolar, gråa damer och kanske mest känd är berättelsen om de tre gråterskorna som sägs ska ha varit tre damer som visade sig en gång i början av 40-talet för den övernattande resesekreteraren Inga Flodin.

Huset stod färdigbyggt 1876 och fungerade då som komministerbostad. Sedan 1970- talet har huset varit tillgängligt för spöksugna gäster att övernatta i.

-------------------------------------------------

Hammarstrand, nedlagt äldreboende

I Hammarstrand ligger ett gammal nedlagt äldreboende. Under årens lopp har rykten om spöken i huset florerat bland ortsbefolkningen.

Kvinna, 79 år:

"Visst kunde det vara lite obehagligt att vara där ibland, särskilt på nätterna, men jag såg eller hörde aldrig något. Däremot gjorde en släkting till mig det. Det fanns ett särskilt rum där vi som jobbade på natten sov, ett slags vaktrum. En kväll befann hon sig i rummet och var ensam. Plötsligt får hon se en gammal gumma vid fönstret. "Gå härifrån, gå härifrån", sade min släkting till henne och sedan försvann hon. På senare år när det byggdes en lägenhet där vaktrummet låg var det en farbror som bodde där och även han såg en gång en gumma med huckle som stod vid hans spis."

----------------------------------------------------------

Bispgården, sockenstuga

Den gamla sockenstugan i Bispgården har på övervåningen lägenheter för uthyrning. Under årens lopp har flera människor som bott där fått känslan av att de inte varit ensamma.

Kvinna, 41 år:

"Det var flera gånger det hände konstiga oförklarliga saker under den tid jag bodde där. Steg i trappen som plötsligt försvann, ljud och stök från nedervåningen, lådor som drogs ut. Vi hade en katt som många gånger utan förklaring fräste och reste ragg. Han kunde gå till ytterdörren och fräsa utan anledning. Han tyckte överhuvudtaget inte om att vara i lägenheten utan höll sig mest nere i källaren".

-------------------------------------

Häggsjöviks gamla skola.

Man, ålder okänd:

"I gamla skolan i Häggsjövik bodde vid sekelskiftet en lärarinna och hennes man. De var länge oroade över underliga spökerier där i skolan, men mannen trodde inte på något skrymt av något slag, men till slut blev han betänksam. Så en kväll satt han för ovanligheten alldeles tyst.,

– Varför är du så tyst ikväll?, frågade lärarinnan.

Han svarade ingenting. På natten vaknade hon av att han steg upp.

– Vart ska du, frågade hon, men fick inget svar. Det var liksom något som tog med honom ut. De gick till vedboden och där bar det iväg ner i jorden. Dagen efter fick mannen någon att hjälpa sig att gräva i vedboden och de hittade då liket av ett barn. Efter det blev det slut på spökerierna. "

Historien är nedtecknad 1957.

----------------------------------------------------------

Strömsund, Hotell Grand

De flesta Strömsundsbor har i folkmun hört att det ska spöka på Grand Hotell. Mediet Terry Evans besökte hotellet och fastställde att så var saken. LT berättade i en artikel från 19 maj 2009 att Terry Evans besökt hotellet och att han sett en vaktmästare gå runt nere i källaren, dessutom rådde han ägarna att inte hyra ut rum 207. I det rummet finns det en kvinna som spökar.

"Jag arbetade här redan 1993 och då inträffade en del konstiga saker. En tv slogs på i ett rum och flera lampor tändes och släcktes. Efter att jag träffade Terry (Evans) tror jag på detta", sade Cathrine Sjögren, en av de anställda, till LT i artikeln

Utdrag ur artikeln "Spökhotellet Grand i Strömsund firar 100 år", LT 19 maj 2009.

---------------------------------------------------------------

Östersund

Försvunna prylar, inlåsta gäster och ljudet av barnfötter. Det är bara några saker som ett spöke hittar på hos en familj i Östersundstrakten. Det var den 28 november 2005 som LT berättade om familjen som köpte ett hus där de genast märkte av att de inte var ensamma.

"Det ringde på dörren utan att någon varit där, fotsteg och dörrar som öppnats och stängts, saker som dras och släpas ut från sonens rum fast han varit ute och lekt".

"– Nu på senare tid har vi också hört trippande barnfötter, det är något nytt, berättar Anna".

"Elsa var en gammal dam som hade levt i huset under många år och hon avled i vardagsrummet någon gång på 1980-talet. Att hon finns kvar i huset, men på den andra sidan våra sinnen har Anna och Anders fått bekräftat genom hennes närvaro och via ett medium och sonens iakttagelser".

"Delar av Annas köttkvarn hade varit försvunnen under en lång tid. Ett år efter försvinnandet köpte hon nya handskar till Anders och lade handskarna i hallen. Någon dag senare låg köttkvarnsdelarna nedstoppade i de oanvända handskarna".

Utdrag från artikeln "De lever med det oförklarliga", LT 28 november 2005.

Källa: Jamtli etnologiska arkiv, ÖMEA och Länstidningen.