Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det perfekta slutet

/

Annons

Ljudet som publiken åstadkom när bandet äntrade scenen var öronbedövande. Jessica var glad att hon stod i VIP-området när femtontusen fans alla tryckte sig framåt. Tjejerna i första raden pressades mot kravallstaketet, men de var för lyckliga och exalterade för att bry sig om det.

Gitarristen slog an det första ackordet och Jessica svalde hårt när sångaren tog plats bakom mikrofonstativet. Erik såg bättre ut än någonsin ikväll. En gång hade han varit hennes.

Det var tack vare honom hon stod i VIP-sektionen. De hade inte pratat på ett helt år, men nu när han och bandet var tillbaka i Sverige för att avsluta sin pågående världsturné hade han ringt henne, bönat och bett henne att komma och se dem spela på Globen. Hon hade varit svår att övertala, men hade till sist gett med sig. Nu började Erik sjunga, och hela publiken sjöng med honom.

"Broken hearts and last goodbyes,

restless nights but lullabies,

help to make this pain go away."

De orden beskrev ganska exakt hur Jessica haft det sedan Erik lämnat henne och hela sitt liv bakom sig för att signa med internationellt skivbolag. Att de spelat in en hitlåt och åkt ut på turné fick Jessica att bli alldeles varm inombords av stolthet, hon hade ju trots allt varit med när bandet startade och då var det ingen som någonsin trott att de skulle kunna bli något stort. Men det faktum att Erik helt plötsligt hade slutat höra av sig fick henne att hata honom. Nu stod han där och sjöng om sitt brustna hjärta, när det var hon som legat vaken om nätterna och önskat att hon aldrig mer behövde kliva upp. Han hade ju levt livet och festat med supermodeller, det stod ju i varenda skvallertidning som fanns att läsa.

"I realize I let you down,

told you that I'd be around."

Hon kunde inte låta bli att skratta bittert. Visst hade han lovat henne både det ena och det andra, och det stämde att han hade svikit henne. Det var konstigt hur väl hon kände igen sig i låten. Det var nästan pinsamt att hon stod här och fantiserade om att Erik skulle ha skrivit den här låten om henne, så naivt. Hon var alltid så naiv. Som om han skulle be henne att ta tillbaka honom när han kunde få precis vilken tjej han ville. Det perfekta slutet. Men så kom refrängen.

"Jessica, I'm sorry for breaking all the promises,

that I wasn't around to keep.

You told me, that time was the last,

that you would ever beg me to stay.

I was already on my way."

Hennes ögon fylldes av tårar som hon irriterat strök bort. Hon ville inte fälla en enda tår över honom igen. Men nu såg Erik henne i ögonen och sjöng, som om hans hjärta höll på att brista, som om det gällde livet.

"Filled with sorrow, filled with pain,

knowing that I am to blame,

for leaving your heart out in the rain."

Nu rann tårarna i en strid ström längs kinderna och hon brydde sig inte om att torka bort dem. De här orden träffade henne rakt i hjärtat, och hon tänkte tillbaka på de veckorna hon suttit inne på sitt rum och vägrat att prata med någon. Han hade sårat henne mer än han någonsin skulle kunna förstå, även om han sjöng som han gjorde.

Plötsligt slutade bandet att spela och Erik sprang fram till en av vakterna nedanför scenen. Skriker från fansen blev allt högre, alla visste vad det här betydde - någon skulle få komma upp på scenen. Vad som hände sedan vet du säkert redan. Precis som alla andra har du sett klippet på Youtube. Erik räckte fram handen mot Jessica och med hjälp av en gigantisk livvakt kom hon upp på scenen. I det ögonblicket skrek femtontusen tonårstjejer så högt att det knappt gick att höra var Erik sjöng. Han stod där med Jessicas darrande hand i sin, och sjöng de sista raderna i låten.

"I don't wanna see, you and me,

going seperate ways.

Begging you to stay,

if it isn't to late."

Nu var det ingen som skrek längre. Hela Globen var tyst, och alla väntade andlöst på kyssen - som aldrig kom. Jessica såg bara på Erik och skakade på huvudet. Sedan vände hon sig om och gick av scenen. Det var ögonblicket hon drömt om, orden hon längtat så efter att få höra från honom. Det var det perfekta slutet, men ett år för sent.

Märta Gustafsson

Mer läsning

Annons