Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det jämtländska landskapet i konsten

Hösten är här nu. Snart är det vinter. Det norrländska landskapet är fyllt av skiftningar. Torbjörn Aronsson påminner om utställningen "De fyra årstiderna" där Nationalmuseum och Jamtli har fyndat i samlingarna.

Annons

"Vi ha sett så länge mot söder, vi ha lystrat till fåfänga ord – nu, unga systrar och bröder, låt oss vända vår panna mot nord. Låt oss känna, utan förblandan med vädren från främmande strand, den klangen, den doften, den andan av hela vårt vinterland." Orden skrev Erik Axel Karlfeldt 1911 och efter två världskrig är det svårt att riktigt gilla sådana nationalromantiska toner men på sin tid avsåg de att bygga upp en nationell identitet och stoppa emigrationen. I samma anda utfördes Anton Genbergs målning "Vinterafton", Kall år 1903. När jag utsätter mig för den sublima mindtrip det innebär att stå framför den storslagna vyn över Åreskutan är det lätt att hålla med Gustaf Näsström om att Genberg med den skrivit in sig i konsthistorien. Men frågan är om det verkligen är så. I Signums svenska konsthistoria är Genberg bara helt kort omnämnd som genuin norrlandsmålare. Konstkritikern Martin Strömberg hävdade 1939 att Genberg varit den förste friluftsmålaren som verkligen ägnat snö uppmärksamhet, samt att han på detta område influerat Gustaf Fjaestad. Kanske fanns en sådan influens, men Fjaestad var en mer sökande konstnär vars måleri letade sig in på symbolismens domäner och delvis ska ses i samband med ett intresse för teosofi.

En konstnär som finner sig själv är förlorad, sade Max Ernst och det var kanske Genbergs både förbannelse och välsignelse att han så tidigt fann sin form, överväldigad av naturens storhet. Intressant och nyskapande konst har ofta ett samband mellan livsproblem och konstnärligt problem. Längre in i utställningslokalen finns ett verk skapat av Maria Wrangel år 1907, ställd inför sådana problem. "Sommarnatt i Åre" är betydligt mindre storslaget än Genbergs målning och i de mjuka blå, melankoliska stråken tolkar jag in en flykt till ungdomsårens upplevelser i fjällvärlden, men även ett psykologiskt vittnesmål. Maria Wrangel hade växt upp på residenset i Östersund men bott många år i Paris och Stockholm. Hennes man var hovfunktionär men tvingades 1906 avgå efter en skandal och Maria Wrangel återvände ensam till Östersund, där hon kastade sig in i en febril verksamhet. Målningen "Aftonstämning i Åre" är som mycket annat inom symbolismen och stämningsmåleriet ett porträtt av konstnärens inre liv, men även ett yttre porträtt på så vis att det markerar slutet på hennes liv i societeten och musiklivet i Stockholm och början på en period av landskapsmåleri i den jämtländska periferin.

När den nationella identiteten formades i Norden under 1800-talet utgjorde naturen en viktig beståndsdel. Till skillnad från länderna i södra Europa hade man inga antika ruiner att yvas över. Man såg ett samband mellan geografi och mentalitet. Bergen hade en särställning, det var inte bara Nietzsches Zarathustra som sökte sig dit för att tänka och förädla sig i avskildhet. Naturen var både något som gav besked om högre makter och något som med hjälp av människans förnuft kunde tyglas, koloniseras. Det jämtländska landskapet marknadsfördes något motsägelsefullt som både fullt av naturupplevelser och av exploateringsbara naturtillgångar.

Helmer Osslund ansåg att Jämtland blivit för städat och turistigt. När han var här uppehöll han sig gärna i trakterna kring Kall och Ånn. Längst in i utställningen hittar man hans genombrottsverk från 1910; "Höstafton, Nordingrå". Osslund ville återge det norrländska landskapet vid denna årstid när färgerna var som starkast. Han utvecklade det syntetiserande anslaget i landskapets former och målade i hela färgfält, influerat av Paul Gauguin. Det framgår tydligare i en senare målning med motiv från Fjällnäs i Härjedalen. Utställningen är tematiskt ordnad efter de fyra årstiderna och omfattar totalt 62 verk ur Jämtlands läns konstförenings och Nationalmuseums samlingar, det äldsta från 1879 och det nyaste från 2010. Passa på att gå dit innan portarna stängs den 10 november.