Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det här jag drömt om sedan jag var liten"

Från de anonymas land till en plats i skyltfönstret.

Plötsligt är det upp-och-nedvända-världen för Jimmy Widell.

– Det här är det jag har drömt om sedan jag var liten, säger Jämtlands nye succéspelare.

Annons

Häggenåsgrabben har varit lite av höstens man i Jämtland Basket. Han har svept in i matcherna som en dynamisk baskettornado och gjort insatser så att man bara gapat.

Det har handlat om massvis med energi, fysik och aggressivitet i försvar, men även om steals och viktiga, offensiva returer. Dessutom om 12 avgörande poäng mot Nässjö.

Parallellen med Roger "Jösse" Lilliesköld blir mer och mer relevant.

– Jag gillar fysiska matcher och har allitd spelat så här. Om jag inte gör det är jag inte bra.

Widells "hjältegloria" har också handlat om hans tuffhet att trotsa skador.

1. Ett brutet näsben och läkarorder på att vila i tre veckor stoppade honom inte. Jimmy skaffade sig snabbt en ansiktsmask och spelade vidare – och blev nästan ännu bättre. Till lagkamrater och publikens förtjusning.

2. En svår sträckning i ryggen tvingade honom att stå över en match. Sedan var han tillbaka.

Hur är det nu: är du helt kurant?

– Njae, jag är rätt öm i näsan och den knastrar. Jag behöver nog spela med mask även på fredag (LF).

Inget annat som stör?

– Jo, faktiskt. Mitt knä. Jag ska operera det i december.

Skadan uppkom i somras, vid styrketräning.

– Det brände till i knäet. När jag gjorde en magnetröntgen såg man en spricka i menisken.

Hur länge blir du borta?

– Det är en liten operation. Jag blir lokalbedövad och sedan ska jag vara tillbaka på två veckor.

Skadan har alltså inte hindrat Jimmy. Anledningen tror han är all uppbygd muskulatur som stärker upp knäet.

Widells sensationella framfart beror även på Pontus Frivold. Jämtlandscoachen såg tidigt att han hade en potentiell matchvinnare i truppen och han har därför gjort rum för honom i laget.

– Pontus vill ha en aggressiv basket, där man går på offensiva returer. Det är mycket min spelstil. Men vi har flera som spelar så och flera som är väldigt starka. Brandon är till exempel ett "monster".

Hur är det att plötsligt vara i rampljuset?

– Det är klart att det är ovant, men också fantastiskt kul. Att spela i ligan och få spela mycket är det jag alltid strävat efter. Som mot Nässjö, när man får vara på banan i förlängningen, när det ska avgöras, har alltid varit en dröm.

Ja, hur är det att få spela såna matcher, inför en fanatisk hemmapublik?

– Bland de bästa man kan få vara med om i livet. Det är en dröm man haft sedan man var liten. Det är fantastiskt att få höra publiken skrika namnet. En grym känsla.

Pontus Frivold kallar Jimmy Widell för en "superatlet". Det är inte många i Basketligan som kan matcha Jämtlandsspelarens fysik

Så har det inte alltid varit.

– När jag var yngre var jag mycket smal och liten. Sedan har jag jobbat ganska många år med fysisk träning. Det är skönt att jag klarat det. Ska man lyckas i ligan måste man vara stark.

Ingen tvekan om att "må-bra-känslan" är högre i år. I fjol drogs Jimmy med en knäskålsinflammation som i princip förstörde hela säsongen.

Han trotsade smärtan och försökte köra, men efter bortamatchen mot Uppsala efter jul, tog det stopp.

– Då hade jag så ont och jag kände mig så otränad och dålig. Efter den matchen började jag med tung styrketräning i flera månader. Det gör att jag är starkare i år.

Är du en träningsnarkoman?

– Jag gillar att träna och när jag väl gör det vill jag köra ganska hårt.

Adama och Egal gillade inte löpträningen uppför Gustavsbergsbacken – du då?

– Det var inte så jobbigt utan ganska roligt. Det passar mig bra. Bättre att köra tufft så i 45 minuter än att springa långt på asfalt.

Den fina lagkänslan i årets Jämtland är också en trivselfaktor.

– Vi är ett mycket bra och ödmjukt gäng, som trivs ihop. Ingen gnäller när man måste sitta på bänken. Den lagkänslan kan helt klart vara värd några extra poäng i en serie.

Fyra frågor

1. Du är uppväxt i Häggenås – har det påverkat dig?

– Ja, det är klart att det har. Det har påverkat mig mycket hur jag är som person. Jag är uppvuxen i ett kompisgäng och vi har hållit ihop hela tiden. När jag var åtta år startade vi ett basketlag, Häggenås Heat, som fortfarande finns och spelar ihop. Häggenås är i mitt hjärta.

2. Borde inte Jämtland Basket ta tillbaka din pappa (Hasse) som coach på någon nivå? Inte många kan matcha hans kunskap och lidelse...

– Ja, fast han har ju blivit 53 år nu... men han är en fantastiskt bra som ungdomscoach. Jag hade honom under alla år i Häggenås och även mitt första år i division 1 i Jämtland. Han har tränat fram flera häggenåsare som blivit ligaspelare.

3. Är du en viljemänniska även utanför basketplanen?

– Ja, kanske. Tidigare var jag för mycket tävlingsmänniska. När vi var små hade vi ett idrottsrum hemma. Där var jag och mina bröder dygnet runt. Nu har jag tonat ned tävlingshetsen. Att till exempel tävla om att äta upp maten snabbast är inget som min flickvän gillar.

4. Plötsligt får du spela mycket mer än tidigare. Vad är det bästa med det?

– Oj! Bra fråga! Det här är vad jag alltid strävat efter, att få betydande minuter i ligan. Framför allt är det väldigt skönt, att få vara med och bidra till att vi vinner.

– Det innebär också att man kommer in i tajmingen, att skyttet blir mer naturligt.