Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns inget "vi mot dom"

Annons

12,9 procent landade Sverigedemokraterna på i riksdagsvalet. Det är ett anmärkningsvärt, men inte särskilt förvånande resultat. Vi har sett tendenserna, vi förstod att SD skulle växa. Inte hur mycket, men att de skulle bli stora fanns det ingen tvekan om.

Det kanske är för tidigt att dra några slutsatser om varför stödet för SD blev så stort i just detta val, men det är viktigt att vi försöker. Vi behöver diskutera hur vi ska förhålla oss till SD:s framgångar, eller snarare till den växande rasismen.

I efterdyningarna av valet blev folk snabbt avståndstagande. Man vill klappa sig själv på axeln och tydliggöra att man minsann inte tillhör de 13 procenten som röstade på SD. Det är fullt förståeligt att vilja distansera sig från SD:s rasistiska politik. Men det är farligt att distansera sig från SD:s väljare.

Att 13 procent röstade på SD och 87 procent inte gjorde det betyder för det första inte att 13 procent av svenska folket är rasister och 87 procent inte är det. Här vill jag vara tydlig. Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med rasistiska partiföreträdare, men att 13 procent stöttar SD säger inte att alla de är rasister. Precis som att det naturligtvis finns rasister som valde att lägga sin rösta på något av de andra partierna. Det är inte "gott mot ont", det är inte "vi mot dem".

Mona Sahlin sa i en av alla eftervalsanalyser: "Vi måste lyssna mer på SD:s väljare och mindre på SD:s företrädare". Hon har en otroligt viktig poäng. Det spelar egentligen ingen roll hur många expertanalyser från statsvetare vi läser, det hjälper inte att fråga Jimmie Åkesson vad han tror. De enda som har det riktiga svaret på varför SD växer är de som valt att rösta på SD. Det är där vi finner roten till problemet, där vi ser vad vi behöver förändra.

Om vi fortsätter avfärda den växande väljarkåren som ansluter sig till Sverigedemokraterna som obildade rasister har vi glömt allt vi lärt oss från historien. Sverigedemokraternas väljarkår omfattar mer än var tionde person i Sverige. Politikerna har nu en chans att lyssna på dessa personer och erbjuda en alternativ lösning som inte grundar sig på rasism. Det är bara en politik med tydligt jämlikhetsperspektiv och en bred, folklig antirasistisk rörelse som kan stoppa utvecklingen nu.

Under åtta år har alliansens politik lett till ökade klyftor mellan rika och fattiga, mellan städer och landsbygd,  ett vi-och-dom-samhälle. Allt fler har känt sig avskärmade från makten, oförmögna att göra sina röster hörda. Sverigedemokraterna tog tillfället i akt. De hittade en grupp syndabockar - invandrarna-  och beskyllde dem för den söndertrasade välfärden, den icke-fungerande skolan och bristen på jobb. De framställde sig själva som ett parti i opposition mot regeringen, trots att så inte var fallet. Samhällsklimatet har skapat en grogrund för rasismen att växa. Vi har sett det hända i historien och vi ser det nu hända inte bara i Sverige utan i hela Europa.