Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är växande klyftor som försvagar demokratin

Inkomstklyftorna i Sverige växer snabbast av samtliga OECD-länder. Därtill ökar klyftorna mellan de som deltar i demokratin, och de grupper som känner sig allt mer exkluderade. Det är ett stort problem för demokratiutvecklingen i Sverige, anser Demokratiutredningen som förra veckan presenterade sitt slutbetänkande för regeringen.

Författarna bakom utredningen, som tagit två år att slutföra, drar sig inte för att beskriva att något inte står rätt till med den svenska demokratin: Ökade sociala klyftor ger helt enkelt en svagare demokratisk underbyggnad. Det handlar inte om ett illavarslande omen utan om ett hot som redan är här.

Utifrån den klarsynta analysen är det därför förvånande att utredningens förslag är påtagligt tafatta och undviker att beröra demokratiunderskottets kärna: bristen på ekonomisk jämlikhet.

De mest konkreta förslagen som författarna föreslår är att enskilda personer ska kunna lämna "folkmotioner" till kommun, landsting och riksdag via en internetportal. Får motionen stöd från en procent av väljarkåren måste motionen behandlas på samma sätt som en motion från en folkvald politiker.

Därtill föreslås sänkt rösträttsålder på prov i vissa kommuner samt förslag på hur man kan underlätta för folkvalda att behålla sina förtroendeuppdrag trots föräldraledighet eller flytt till annan ort.

Det är visserligen intressanta och rimliga förslag, men som knappast utmanar växande socioekonomiska klyftor som utredningen pekar ut som grundproblemet med det svenska demokratiunderskottet. De kommer inte att leda till fler jobb, till att ungdomar har råd att flytta hemifrån eller att nyanlända snabbare lär sig språket och kommer in på den svenska arbetsmarknaden.

Sedan 1991 har de politiska partierna förlorat två tredjedelar av sina medlemmar. Framförallt har personer från resurssvaga grupper lämnat politiken. Lågutbildade, personer med arbetarklassbakgrund, utlandsfödda, unga och kvinnor är i dag inte proportionerligt representerade i politiken, jämfört med hur stor del de utgör av väljarkåren. Kvar är de äldre männen i kostym, de högutbildade och de med en trygg inkomst, vilka enligt utredningen är överrepresenterade i förhållande till väljarkåren.

För visst spelar representation roll. Både för att väljarna ska känna förtroende för sina folkvalda och för politikens förmåga att bedriva en politik som är relevant för människor i deras vardag. En politisk elit kommer aldrig att känna till vanliga människors behov. En folkmotion inskickad av en undersköterska kommer med största sannolikhet inte få samma genomslag som ett väloljat förslag från en PR-byrå.

I dag påverkar kapital och kontakter politiska beslut utan att väljarna varken känner till det eller kan göra något åt det. Hade utredningen velat sticka ut hakan hade den kunnat föreslå en karenstid mellan förtroendeuppdrag och uppdrag inom lobbying och näringsliv för att förhindra korruption.

Demokratiutredningens uppdrag var att kartlägga och lämna förslag på hur människors politiska deltagande och inflytande kan öka. Ytterligare individualisering av samhällsproblem är inte svaret på ett samhälle vars växande sociala klyftor sakta men säkert urholkar demokratin.

Har du något att säga? Vill du skriva en insändare eller debattartikel i ämnet så klicka här och skicka in direkt till oss på LT!

Missa inte LT:s nya app för Iphone och Android:

Klicka här för att ladda hem för Iphone

Klicka här för att ladda hem för Android