Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den spruckna drömmen om idealsamhället

Annons

På 1950- och 60-talet var det många jämtländska ungdomar som åkte till Israel för att leva kibbutzliv. Det var ett äventyr som lockade ungdomar från hela landet, ja hela Norden. Det var närmast ett alternativ till tågluffning om man ville ut i världen till en låg kostnad och möta andra ungdomar av olika nationaliteter. Man blev volontär för en period av tre eller sex månader och erbjöds arbete för fickpengar på någon av de 275 kibbutzer som fanns runt om i Israel, nästan alla inom jordbruket. Mer än 25 000 svenska ungdomar har någon gång provat på kibbutzliv i Israel.

Ideologin fick man på köpet, marxistisk till sitt ursprung, men alltmer urvattnad med åren. "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" var ju den marxistiska tes som präglat kibbutzverksamheten alltsedan starten i början av 1900-talet. Efter att staten Israel bildats 1948 fick kibbutzen med samma ideologi en delvis ny roll för försvaret och marknadsföringen av den nya staten. Få verkade ännu på 60-talet ha något att protestera mot det.

Ordet kibbutz har hebreiskt ursprung och betyder på svenska samling eller gemensamt. Tanken var att man genom kibbutzen skulle skapa ett rättvisare och bättre samhälle, där direktdemokratin var en av grundpelarna. Jämlikheten skulle vara total, alla skulle ha samma levnadsstandard oavsett arbetsprestation. En lika sympatisk som orealistisk tanke, som det visat sig.

Men, som sagt, det bar över den tidiga hälften av 1900-talet; under de första decennierna med de nyfrälstas uppoffrande entusiasm, senare med all den sympati som den nybildade staten Israel tilldrog sig, på 60- och början av 70-talet med den ungdomliga vänsterrörelsens glöd och övertygelse. Kibbutzen blev för hundratusentals israeler den livsstil man valt av övertygelse, för de unga internationella volontärerna blev det ett kortare gästspel och en sympatiyttring.

Men tiderna skulle förändras, idealismen sattes delvis på undantag och individualismen gjorde sitt intåg. Den marxistiska tesen "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" kändes inte övertygande i ett samhälle som blev alltmer individualiserat. Den gamla jordbrukskibbutzen var inte längre lönsam, nu fick man satsa på andra verksamheter och många gamla kibbutzer förvandlades till turistanläggningar.

Den israeliske författaren Amos Oz, född 1939 och en ofta nämnd kandidat i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur, tillbringade mer än trettio år på en kibbutz och öser följaktligen ur de egna erfarenheternas källa när han i boken "Vänner emellan" (W & W) skildrar livet så som det kunde te sig i ett kibbutzsamhälle helt genomsyrat av sin ursprungliga socialistiska ideologi.

I åtta korta berättelser om en fingerad kibbutz skildrar Oz med kritisk skärpa jordbrukskollektivets liv och de enskilda individernas karaktärer och öden i ett glädjelöst, torftigt liv med en påtvingad känslokyla till sina egna barn, vilka förvaras i speciella barnhus. Olyckliga unga par blir låsta vid varandra för livet på kibbutzen medan de gamla grundarna envist och kompromisslöst håller fast vid de gamla, nu föråldrade idealen. Direktdemokratin kräver att man gemensamt ska rösta om varje beslut, även de obetydligaste småsaker. Men en ny generation är på väg att ta över de ursprungliga grundarnas uppgifter och stora utmaningar väntar.

"I början, när kibbutzen grundades, var vi alla som en stor familj. Nu för tiden bor alla i sina lägenheter och vi klöser ögonen ur varandra. Numera härskar avundsjukan och missunnsamheten", heter det på ett ställe i berättelserna, som alla knyts samman kring en liten grupp medlemmar av kollektivet.

Amos Oz bok är en smärtsam uppgörelse med hela kibbutzrörelsen och den ideologiska grundtanke som den vilar på. Man kan säga att "Vänner emellan" ligger helt i linje med Oz' tidigare författarskap och hans roll som granskande debattör och fredsaktivist.

Många av de ungdomar som på 60-talet med entusiasm slöt upp kring kibbutzlivet i Israel lär nog idag med blandade känslor se tillbaka på sina erfarenheter och på sin ungdoms ideal och övertygelse.