Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den psykologiska thrillerns hemlighet

Annons

Jaså, familjen Olsson har skaffat nytt kök (de ska äta lax med palsternackspuré i kväll), Liv är nykär och det ser ut som om det var en kul fest på Annersia förra helgen. Någon annanstans talar Malena Ernman ut.

Det händer ofta att jag känner ett våldsam längtan efter livets mystik. Nej, jag menar inte att vi ska sluta mötas i sociala medier eller läsa intervjuer med spännande personligheter. Jag tror nämligen att vi behåller våra hemligheter trots allt som ska visas upp, talas ut och dömas ut. Trots att vi numera är mer privata, mer personliga än någonsin är vårt innersta rum fortfarande ensamt. Det är ganska intressant.

Men de större hemligheterna. Vad händer med dem? Eller rättare sagt: vad hände med dem? Barndomens järnluktande våtmarker i Västerbotten. Kojan djupt där inne. Skogens skymningsrop. Och allt som rymdes i det. Den sortens mystik. Går det någonsin att komma tillbaka till den känslan?

Jag längtar ständigt efter den. Men det är väl just det där onåbara som är själva grejen med det mest gåtfulla i livet. Det är det som gör att människor världen över söker sig till religioner, sekter och kvällskurser. Eller åker jorden runt och testar nya yogaställningar.

Själv tar jag ofta min tillflykt till filmens värld, till den "psykologisk thrillern". Jag älskar osäkerheten som genren inbjuder till. Så underbart att få gå i dess villospår. Lite som barndomens skogsäventyr. Förra året kom en av filmerna som sticker ut i genren: "Prisoners", regisserad av Denis Villeneuve (som också gjort glimrande "Nawals hemlighet".)

Två familjer träffas för en gemensam Thanksgiving-middag. Utanför sänker sig blå timmen över det fridfulla villakvarteret. Men så, en mystisk husbil. Sedan är familjernas sjuåriga döttrar försvunna. Klockan tickar inte i takt med polisens (Jake Gyllenhaal) långsamma arbete och familjefadern Keller Dover (Hugh Jackman) beslutar sig för att ta saken i egna händer. Handlingen driver, ömsom lågmält, ömsom explosionsartat, mot ett stup. Ondskan kan finnas där man minst anar den. Så klart.

Tre andra tips i samma genre:

"Memento": Först får vi se ett mord, sedan alla händelser som ledde fram dit. "Memento", med Guy Pearce i huvudrollen som Leonard Shelby, berättas baklänges.

"De misstänkta": Fem kriminella män arresteras i New York för en vittneskonfrontation och snart anar tittaren att det i själva verket bara är en av männen som fortfarande lever. Vad hände egentligen där i hamnen? Filmen är ett smart mästerverk. Kevin Spacey fick en Oscar för sin oförglömliga gestaltning av Verbal.

"Black Swan": Natalie Portman spelar ballerinan Nina, en återhållen, ung kvinna på gränsen till sammanbrott. Hennes New York-kompani ska sätta upp Tjajkovskijs "Svansjön" och längs vägen börjar verklighet och saga flyta samman. Tolkningsmöjligheterna är många i den här eleganta, hypnotiska och äckligt neurotiska filmen, men framför allt är den ruskigt spännande.