Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den dolda staden: Nertjärad på Runeborg

Annons

Plats: Runeborg

Tid: 1955

Jag konfirmerades i Östersunds nya kyrka i maj 1955 då jag var 13 år gammal. Inför detta högtidliga tillfälle hade jag fått en ny snygg, blå kostym och nya skor, så kallade myggjagare i oxblod.

En lördagkväll samma sommar cyklade jag och min kompis Åke ut till Runeborg där det bjöds på dans och andra nöjen. Framförallt var vi intresserade av att satsa en 25-öring på någon av de många rouletter som fanns på området. Jag var iförd min nya snygga kostym och mina extravaganta myggjagare.

Väl framme insåg vi att det krävdes en entréavgift för att komma in. Vår kassa var inte avsedd för sådana, som vi tyckte, onödiga utgifter så vi tog oss snabbt till baksidan av Runeborg för att ta oss in den vägen. Där mötte oss synen av ett hönsnätsstaket, längst upp förstärkt av en bastant taggtråd.

Efter en snabb besiktning i den skumma lördagskvällen var vi säkra på att vi med ungdomlig spänst och för tillfället i fråga väl anpassade skor skulle kunna forcera hindret. Vi klättrade snabbt uppåt mot taggtråden. Jag tog mig med viss möda över men på vägen ner på andra sidan kände jag att en del av dom sylvassa taggarna gick igenom tyget på den nya kostymen och rev mig på huden. Dessutom, ve och fasa, insåg jag att dom nitiska vakterna hade smort in taggtråden med tjära.

Väl nere på andra sidan stod jag där med revor och svarta tjärfläckar på finkostymen och skorna. Man kan säga att kvällen också var förstörd så jag tog mig hem för att försöka ta mig förbi föräldrarnas granskande blickar. Hur detta avlöpte? Tja, det är en helt annan historia.

I dag är det här ändå ett kärt minne som motiverar den ”felstavade” rubriken. Varje gång jag nu besöker Östersund och vandrar över bron till Frösön brukar jag kasta en blick åt höger över vattnet mot den plats där Runeborg låg och minnas detta lilla äventyr.

Gunnar Källström