Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den brutala kunden

Annons

I en liten, sömnig norrländsk by lever en man som har för vana att svepa med handen under bilen innan han kliver in i den. Han gör det varje morgon innan han kör sin son till förskolan. Han saknar ett garage, säger han. Det är så lätt att placera en bomb under en bil som står utomhus.

Mannen har flytt från sitt hemland Uzbekistan för sina politiska och religiösa åsikters skull. Hans rädsla är fullt befogad. Flera uzbekiska regimkritiker i exil har mördats på senare år.

Det här är ett av många möjliga perspektiv på Telia Soneras affärer i Uzbekistan. Ett land som intar plats 164 på världens demokratiindex. Endast tre länder anses mer brutala: Turkmenistan, Tchad och Nordkorea.

Nu sväller förundersökningen om Telia Soneras affärer som har nära kopplingar till den uzbekiska diktatorns dotter. 700 000 dokument ska gås igenom. Förhör ska hållas i nio länder. Utredningen beräknas bli klar tidigast i slutet av året.

Den nya ledningen tycks tro att det går att göra affärer med Uzbekistan utan mutor och utan att bolagets mobilnät används till att avlyssna oppositionella. De har en del kvar att bevisa.

Frågan är om det är möjligt att bedriva handel med diktaturer utan att delta i korruption. Frågan blir inte mindre brännande av att den dominerande ägaren i Telia Sonera, med 37 procent av aktierna, är svenska staten.

För drygt tio år sedan beslutade riksdagen att Sverige, som första land i världen, skulle föra en konsekvent politik för fattigdomsbekämpning genom att alltid ta hänsyn till fattiga människors perspektiv och rättigheter.

Sedan dess har svensk vapenexport mer än tredubblats. Bland kunderna finns Saudiarabien, nummer 163 på demokratiindex. Telia Soneras affärsområde Eurasien, som mest består av diktaturer, står för en femtedel av bolagets omsättning och närmare hälften av fjolårets vinst.

I Norrland lever många uzbeker i ständig rädsla för sina liv, förföljda för sin tro och sina åsikter. För snart två år sedan sköts imamen Obid Nazarov utanför sin lägenhet i Strömsund. Oavsett vem som sköt så är det ingen som tvivlar på att motivet var att tysta hans regimkritik. Attentatet lärde uzbekerna att de inte kan känna sig säkra någonstans i världen.

Är det försvarbart att investera miljarder i ett land som fängslar och torterar oliktänkande och inte drar sig för att förfölja dem om de så flytt ända till en liten håla i norra Sverige?

Frågan bör ställas.