Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den absolut bästa boken

Intervjuoffer får ibland svara på frågor om bästa film, bästa maträtt, bästa bok och så vidare. Frågade någon mig efter bästa bok är svaret faktiskt givet: Psalmboken!

Annons

Jo, det är sant, det vill säga om man med bästa menar en bok som håller i längden, som ger en något att fundera över och som är lätt att ta med sig.

Jag tänker nämligen på min gamla konfirmationspsalmbok, inte den där klumpiga rödpärmade som kyrkorna håller en med. Nej, den här ryms ledigt i handflatan, har guldsnitt och de där tunna, tunna bladen som man inte tror ska hålla för bläddring. Men det gör dom. Det har bläddrats i psalmböcker genom årtionden. Under förrförra seklet var psalmboken den mest spridda boken i svenska hem. Visst var Bibeln aktad och ärad, men psalmboken tog man till sitt hjärta. Den liksom transformerade evangeliet till begriplighet. Och det sjöngs.

Skoldagens inledning med Din klara sol eller Morgon mellan fjällen eller Jesu låt mig städse börja, för att nu nämna några. Vi ”tragglade” psalmer, har det sagts. Men, uppriktigt sagt, är det någon som farit illa av det? Det kanske till och med är så att man i en utsatt situation haft hjälp av en rad som dykt upp i minnet. Många har fått tröst av ”som din dag, så skall din kraft ock vara” ur Lina Sandells Blott en dag.

Och radions morgonandakter omramades förr av psalmsång. I söndagsskolan sjöngs det psalmer. Det fanns att ta av. Och finns fortfarande. I den ”nya” psalmboken från 1986 är det fler än 700 stycken. Många tycker det är jobbigt med de nya psalmerna. Och melodierna. ”Aldrig får man sjunga dom som man kan.” Men det tar tid att liksom sjunga in sig och tillfällena blir få. Och våra barn och ungdomar går miste om psalmboken.

Och ändå är den ju en märkelig bok. Här finns något för den som är glad och den som är ledsen. För den tvivlande och den som oroas, för den som ska döpa sitt barn och den som ska konfirmeras. För brudparet kan man sjunga Gud se i nåd till dessa två, och inför den sista resan Härlig är jorden.

Sommarlovet får sin inledning med Den blomstertid nu kommer och vad vore advent utan Bereden väg för Herran! Och julen får sin klangbotten i Stilla natt…

Men hur är det med påsken? Fastetidens psalm har blivit Se, vi gå upp till Jerusalem till Frälsarens kors och pina, men visst skyggar vi inför Jesu lidande? Mysteriet med lidande, död och uppståndelse går inte att genomtränga. Den som på ett genialt sätt har försökt är Lina Sandell. Hennes psalm, nr 519 i gamla psalmboken, är någonting att meditera över så här i påskveckan.

Jesus för världen givit sitt liv

Öppnade ögon, Herre, mig giv.

Mig att görlossa offrar han sig,

då han på korset dör ock för mig.

 PS Den finns naturligtvis också i den nya psalmboken: nr 45

God läsning och GLAD påsk!

Mer läsning

Annons