Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Del 3: Louise, 16: Naturvetarprogrammet går man inte för att ha kul

Om några dagar går Louise Loberg ut första året på Åre gymnasieskolas Naturvetarprogram. Hon tycker det mesta fungerar bra med programmet och med lärarna. Men en sak har hon problem med, det borde finnas mer resurser till att göra livet roligare på skolan.

– Det är sååå tråkigt här, inte ens ett kafé finns det längre, suckar Louise.

Annons

Louise, 16 år, är från Åre och har bott där hela sitt liv. På fredag avslutar hon sitt första gymnasieår. Hon sitter med några kompisar i gymnasieskolans kafeteria, eller det som var kafeterian tidigare. I dag finns det bara golvfasta bänkar och bord, fiket är bommat, luckan stängd och innehållet flyttat till Mörsil.

Det är nämligen så att det traditionellt varit niornas uppgift att driva kafeterian. Men eftersom de flyttar från Racklöfska och börjar i Mörsils skola till hösten så flyttar kaféverksamheten med dem. Trots att fiket ligger här i gymnasieskolans lokaler och frekventeras av gymnasieelever.

Så nu sitter gymnasieeleverna här och har inget att göra förrän lektionerna börjar vid ett-tiden. Det är många håltimmar som ska dödas. Louise tycker det är snålt av skolan och kommunen att inte kunna satsa lite mer på trevnad.

Hon är däremot nöjd med sitt program, naturvetarlinjen. Skolan är så pass liten och man får bra kontakt med lärarna. Å andra sidan är det inga märkvärdigheter och inget direkt nytt på den linjen. Naturvetenskapliga programmet är i stort sett en fortsättning av nian i grundskolan: bara lite mer och lite svårare. En riktig plugglinje alltså.

– Man får inte vara skoltrött, säger Louise.

I början var det också flera som hoppade av Naturvetarprogrammet och bytte till andra program.

– Det är tufft så, men jag tror också att vissa väljer en linje man kan ha kul på. Jag tror inte man väljer NV för skojs skull. Man kanske har ett mål med det hela.

Mycket är förstås upp till eleven själv på gymnasiet.

– Lärarna bryr sig inte om man missar ett prov. Det är ju ditt ansvar att se till att göra om det. Och skjuter man upp saker på natur, då blir det lätt tufft.

Den vanliga åsikten att det satsas mer på de yrkesinriktade programmen, att de är bättre organiserade och fungerar bättre förvånar inte Louise.

– Skidgymnasiet, hotell- och restaurang, fordon, det är ju vad den här skolan är känd för. Jag kan tänka mig att det läggs ner mer energi där, säger hon.

Louise får stöd för sina åsikter från andra elever på både Naturvetar- och Samhällsprogrammet, SP. På deras program måste man vara målmedveten för att lyckas bra, ingen gör jobbet åt en.

– Vill man ha höga betyg då måste man plugga. Det är ganska mycket upp till en själv, säger Lee Myhr, Åre, som går SP2. Hon sitter också och väntar på nästa lektion med klasskompisen Simon Nesterud, Slagsån, och Oskar Norin, Mörsil, NV1.

•Vad tycker ni kunde vara bättre?

– Vi har inte så bra kontakt med mentorerna. De har väl inte så mycket tid.

Det är absolut inte som det var i grundskolan, konstaterar de.