Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deckare med en säregen kraft i berättandet

Annons

Det här är Unni Lindells sjunde roman i hennes serie om Cato Isaksen vid Oslopolisen. Här förekommer också hans nya kollega Marian Dahle – en kvinna som gärna går sina helt egna vägar.

Romanen börjar med att en kvinna i femtioårsåldern knuffas ut från en balkong. Det är upptakten till en av de mer komplicerade kriminalintriger som skapats. Det är en berättelse om kvinnomord och om våldtäkt – dels på 1970-talet och dels i dag. Om oskyldigt dömda som inte är så oskyldiga.

Det är en berättelse som väver fram nya vinklingar och nya perspektiv hela tiden. Ibland så att det blir svårt att hålla reda på allt. Men Unni Lindell styr berättelsen med säker hand. Och relationen mellan Dahle och Isaksen är ett spänningsmoment i sig. Där finns en av Unni Lindells absoluta styrkor när hon går in i personernas absoluta närhet.

Miljöerna på olika sjukhus och äldreboenden i Oslo och i svenska Kristinehamn är klaustrofobiskt skildrade liksom den lilla campingplats runt vilken mycket händer.

Laddningen i den otäcka historia som växer fram mellan den unga polska flickan som arbetar på campingen och ett mörkt förflutet och en hotande nutid är så bra konstruerad. Där finns en stark intensitet in i de minsta detaljerna som lyfter den annars lite väl tillkrånglade historian.

”Mörkermannen” är en roman som har en säregen kraft i berättandet som ursäktar en hel del brister.

Mer läsning

Annons