Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debattsvar: Är svensk marknadsandel på bio det enda vi har som mål?

I debatten om svensk films marknadsandel på bio replikerar Jonas Andersson LT 21 februari med utgångspunkt i MP: s kulturpolitik, vilket gör det svår att bemöta. Inte för att jag är myndighetschef, för det är jag inte (Filminstitutet är en stiftelse där jag är VD), utan för att vi pratar om olika saker.

Alla filmer som görs i Sverige går inte genom Filminstitutet, vi ger ca 15 stycken långa spelfilmer stöd per år. Andersson påstår att det producerades 60 filmer i Sverige 2019, det är en siffra jag inte alls känner igen. Däremot ger vi stöd till kortfilmer och dokumentärfilmer också. De ska inte bidra till en hög marknadsandel. I verkligheten är det ca 7 långfilmer per år som man hoppas ska nå en stor biopublik. 80%procent av dem är i dagsläget gjorda av män. Att arbeta för jämställdhet är alltså inte bara en rättvisefråga utan också ett försök att lyfta kvaliteten och marknadsandelen.

Om Andersson vill ha en politisk debatt om MPs kulturpolitik men vill använda Filminstitutets arbete som ett slagträ i den debatten behöver jag ändå korrigera.

Den handlingsplan Andersson refererar till är ersatt av en ny, där ordet norm inte används. Inte för att det inte skulle kunna vara relevant, utan för att ordet fungerar som en röd flagga för många. Det är onödigt eftersom normdebatten skymmer blicken för det kvalitets- och rättvisearbete vi i verkligheten bedriver.

De filmpolitiska målen handlar inte om bara bio, utan om att svenskar ska få se svensk film. Nuvarande mål för filmkulturpolitik kan sammanfattas till ”kvalitet och bredd”. De handlar alltså om att det ska finnas bra film för alla, vilket gör att vi behöver en mångfald av genrer och perspektiv. Av de 15 filmerna är hälften filmer som når smalare målgrupper än den breda biopubliken.

I European Observatorys senaste rapport minskade den nationella marknadsandelen i de flesta länder i Europa, Sverige verkar ha gått före i den trenden.

Fakta om hur det går för svensk film rapporterar vi varje år till regering och riksdag, och svaret är att det går bra (utom biogåendet). Svensk film har aldrig haft så stor internationell framgång. 2019 såldes 30 procent fler filmer än året innan. Vi har aldrig, inte ens på Bergmans tid, vunnit så många fina priser.

Svensk film har haft ett stigande snittbetyg de senaste åtta åren.

Av alla svenskar som ser svensk film vill åtminstone hälften av dem rekommendera andra att göra detsamma.

Vi kan bli bättre. Filmerna kan bli bättre. Bäst skulle det vara om vi fick tillräckligt med pengar så vi kunde göra de 60 filmer Andersson tror gjordes förra året. Och här upprepar jag mig, SD vill skära i filmbudgeten med 100 miljoner. Det är stöd till 10 svenska långfilmer det, av de 15 vi ger stöd till. Jag tror fortfarande inte det räddar marknadsandelen.

Anna Serner

Vd Svenska Filminstitutet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel