Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Varg ska inte vara i Sverige

Naturvårdsverket beslutade 2019 att en vargföryngring ska tillåtas i det norra förvaltningsområdet. Lotten föll på Jämtland och nu börjar vi se följderna av det. Vargarna orsakar stor oreda och skada för samebyarna och som en följd av detta har nio vargar fällts på skyddsjakt.

Sedan vargens återkomst i Sverige har konflikten varit konstant. I renbetesområdet är konflikten alltid stor då rennäring i princip omöjliggörs redan av förbipasserande vargar. Förutom de renar som skadas och dödas är ett stort problem den oreda och panik som vargarna orsakar i renhjordarna och som leder till mycket merarbete för att samla ihop renarna.

Konflikten blir dock inte mindre utanför renbetesområdet. Fäbodbrukare och andra fårägare tvingas leva med ständig oro och rädsla för att förlora sina djur och jägare vågar inte släppa sina hundar av rädsla för att de ska tas av varg. Älgjakten omöjliggörs när hundar inte kan användas och löshundsjakten, en av Sveriges äldsta kulturyttringar, är hotad. Det här har vi sett i andra delar av landet och det finns ingen anledning att tro att situationen kommer bli annorlunda i Jämtland.

I Sverige finns flera beslut fattade kring vargarna, ofta står de dock i skarp kontrast mot varandra. Till exempel ska vargar kunna vandra genom hela norra Sverige ner till där populationen nu finns för att öka den genetiska variationen. Norra Sverige ska alltså tvingas acceptera varg för att den avskärmade populationen i Mellansverige ska kunna finnas? Vargarna ska också spridas söderut vilket visat sig vara svårt. De vargar som etablerar sig i södra Sverige blir oftast antingen ihjälkörda av trafiken eller skjutna på skyddsjakt när de orsakar skador. Det är helt enkelt lite för tätbefolkat för att vargar och människor ska kunna samsas. Det har också visat sig att en ökad vargpopulation snarare leder till en förtätning där det är som mest än en spridning till nya områden.

Att flytta vargar har också provats utan större framgång. De flesta försöken har slutat med att vargarna har vandrat tillbaka upp i norr. Det blir tydligt att vargexperimentet inte fungerar i verkligheten.

Den svenska vargförvaltningen kan alltså sammanfattas med några meningar. I södra Sverige är förutsättningarna att ha varg små och vargarna tycks inte sprida sig dig på egen hand. I norra Sverige orsakar vargen direkt allt för mycket skada inom rennäringen vilket omgående leder till skyddsjakt. Kvar blir alltså en liten avskärmad population i Mellansverige som orsakar stora problem för jägare och djurägare. Den politiska viljan ligger inte i linje med naturens förutsättningar vilket skapar en omöjlig situation. Det borde falla på sin egen orimlighet, men i det konstlade vargexperimentet är gränsen mellan rimligt och orimligt inte tydlig.

Beslut om stora rovdjur måste också fattas så nära de som lever med problemet som möjligt, att som i dagsläget fatta besluten på nationell nivå skapar inget förtroende för viltförvaltningen. För Jägarnas Riksförbund blir det alltjämt tydligt att vårt ställningstagande om Nej till frilevande varg i Sverige är den enda lösningen.

Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare

Jämtland/Härjedalen

Lasse Lignell

ordförande

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel