Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Tanterna protesterar, tanterna har fått nog

Pensionen är ett av våra viktigaste trygghetssystem som handlar om att du efter ett långt yrkesliv ska kunna känna ekonomisk säkerhet.

Men så är det inte för alla, i synnerhet inte för många kvinnor.

Ekonomin fungerar kanske så länge som man är två även om pensionen är låg - men när man blir ensam och det blir många kvinnor försvinner den ekonomiska tryggheten.

Journalisten Karin Thunberg har skrivit ”Att åldras är inget för veklingar”. Vi i Tantpatrullen vill tillägga ”Att åldras som ensamstående kvinna kan vara ett helvete.” Man kan kanske inte betala räkningar eller hantera oförutsedda utgifter.

Man får svårt att möta barns och barnbarns önskningar inför jul och födelsedagar fast man så gärna vill. För det är dyrt att bli gammal för tandvård, glasögon, läkarbesök, mediciner och hjälpmedel kostar mer än när man var ung.

Men fattigdomen märks inte bara i plånboken utan även i hjärnan. Risken för psykisk ohälsa och depression ökar. Vi vet att risken för att dö i förtid ökar för kvinnor med låga inkomster jämfört med dem med höga. Skillnaden är ännu större för män.

Hur kunde det bli så här i ett av världens rikaste länder? Sverige var faktiskt först i världen med att införa en pensionsförsäkring för alla - folkpensionen. Ända in på 1990-talet hade vi kanske världens bästa pensionssystem.

Men så är det inte längre. När andelen fattigpensionärer minskar i de andra nordiska länderna så ökar den i Sverige. Därför måste regeringen höja bostadstillägget för hyran måste man ju kunna betala. Men det förbättrar inte pensionssystemet.

När dagens system infördes sa man att det var världens bästa, men förre statsministern Göran Persson har sagt att vi skapade världens bästa pensionssystem med den lilla defekten att det gav för små pensioner.

I dag räknar man med att 80-talisterna måste jobba till 70 år för att få ut hälften av slutlönen i pension. Politikerna säger att systemet är robust - men inte för oss pensionärer.

Tre gånger har man faktiskt sänkt pensionerna när det fattades pengar i systemet , bromsen slog till. Så när vi kämpar för ett nytt system så kämpar vi inte för oss själva utan för alla dem som kommer efter oss.

Det kan inte vara så att om du är fattig i arbetslivet så blir du fattig tills du dör.

Tantpatrullen finns regelbundet på gator och torg i Östersund, Örebro, Stockholm och Växjö och vi har haft möten i Bräcke i Jämtland, Uddevalla och Arboga. Ilskna kvinnor i röda hattar sprider sig över landet.

Det gensvar vi får visar att det jäser i stugorna. Vi träffar så många besvikna som berättar om sina låga pensioner efter ett långt yrkesliv. i hör om kvinnor som inte har råd att ta en fika eller bjuda hem gamla vänner. Och det är ofta kvinnor som arbetat inom vård och omsorg och tagit hand om barn, gamla och sjuka. Och så är det också i Tantpatrullen, vi tar hand om varandra och andra. Bjuder på mat i Östersund, ordnar för tredje året i rad nyårsfest i Stockholm och har studiecirkel i Örebro. Det är så man bygger en rörelse.

Vi kräver att gamla behandlas med respekt och värdighet även när krafterna sviker. Äldre är självständiga individer som högt upp i åldern är en enorm resurs för samhället. Därför kämpar vi för ett nytt pensionssystem tillsammans med pensionärsorganisationer och andra som tycker att Gammal tant behöver större slant!

Birgitta Sevefjord

Ordförande Tantpatrullen

Hagar Lövgren

Tantpatrullen Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel