Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Svenskan – ett rikt och vackert språk

Annons

Jag har som universitetslärare noterat att våra svenska studenter efterhand blivit allt sämre på att skriva behaglig och uttrycksfull svenska. Framförallt har många tappat att vi i svenskan har den intressanta möjligheten att skriva ihop ord till nya intressanta och poetiska ord. Detta gör språket mera flexibelt, levande och stämningsfullt. Jag kunde bli irriterad över att läsa uppsatser där studenterna delat på ord som vi sedan gammalt skriver ihop. Jag misstänker att studenterna är påverkade av den digitala revolutionen vars språk framförallt är engelskan. Jag fick ibland också höra att "vårt språk är så fattigt på ord och bra uttryck". Ja, svenskan har färre ord än engelskan, men är mera måleriskt och mycket rikare på talande begrepp och nyanser. Ta som exempel Dalsjöbergsbadet, slåtterängsdofter,  midsommarnattsdröm eller midvintersaga.

Vi har många sammansatta ord som jag tycker låter poetiska: vintersolstånd, midvinter, vargavinter,  vintervila, snödrottning, vintervit, snögubbe, norrsken, köldnattshimmel, dagsmeja, vinterträdgård, vårdagsjämning, midsommar, sunnanvind, sommarvarm, sommarpsalmskörledare, sommaraftonsvalkan, midnattssol, sommarhage, liljedalen, midsommarblomster, slåttermanssupen, barndomslandet, älvdans , skymningslandet, apostlahästarna, dimslöja, allemansrätt, allhelgonadagsfirande, dödsskuggan,  mm som är begrepp där engelskan måste beskriva med flera ord.

Vi har en mängd förstärkningsord och begrepp: kanonbra, byxångest, skitdåligt, genomruttet, urtrist, dyngsur, kallhamrad, smilfink, skenhelig, morgontrött, kvällspigg, saktmodig, rundhyllt, smilfink, hårfin, kärlekskrank, älskogsglöd, svårflörtad, gladlynt, hjärtnypare,  dumdryg, fyllekaja, stryktäck, ögontjänare, snåljåp, unghök, lögnhals, svartsjuk, filbunke, gallsprängd, gråtmild, snuskhummer, gulaschbaron, skitstövel, toffelhjälte, draksåddsagerande, blåbärsrisgrönt, bärsärkargång, gryningsräd, dolkstötslegend, jantelagen, ensamståendelägenhet, finansvalp, frufridsdag, ökenvandring, liemansdräpare, Åsanissemarxist, svångremspolitik, pomperipossaeffekten, ledighetskommitté,  osv.

Namnförstärkningar: Pelleplutten, Lillgreta, Stinastumpan, Storerik, Snålasara, Flörtlisa, Byfåne, Bildskönebengtsson, gullunge, mfl.

Några exempel på där jag tycker svenskan är betydligt mera poetiskt än världsspråket engelska:

På engelska heter det milky way (någon har kört där, kanske Tor, och spillt ut mjölk på himlavalvet). Vad är väl detta mot Vintergatan? Karlavagnen heter the Dipper (big och little). Det är förstås en smaksak och det är mera poetiskt med en vagn än en skopa (vattenskopa, som man ev släcker törsten med). På vikingatiden hette stjärnbilden Odens vagn. Sedan blev det "karlarnas vagn". Eller ta ett sådant ord som Gullviva. På engelska heter den Cowslip.

Alf Ronnby

dr i sociologi, docent i socialt arbete

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons