Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Statens måste ansvara för en jämlik sjukvård

Regeringen, med stöd av C och L, har lagt förslag om ekonomisk utjämning för Sverige, som definitivt inte löser framtida problem. Regioner/landsting och kommuner står inför åtaganden som kräver helt andra åtgärder. Stora återkommande underskott har medfört gigantisk skuldsättning. En åldrande befolkning ökar sjukvårdskostnaderna samtidigt som en svag befolkningsutveckling undergräver skatteintäkterna.

Staten måste ta ett stort ansvar för en jämlik sjukvård i hela Sverige. Att lägga ansvaret för utvecklingen på de redan högst beskattade regionerna är ogörligt i en organisation som redan har en orimlig skuldsättning. De lösningar som lokalt föreslås förutom skattehöjning blir sannolikt som tidigare, att stänga fler vårdplatser och minska personal på golvet. Eller arbeta för att få ett lägre underskott för 2019 än för 2018, men då jobbar man ju inte efter en realistisk budget. Arbetsförhållandena särskilt under sommarperioderna har under åratal beskrivits som ohållbara, vårdpersonal slits ut och slutar självmant, vilket ökar pressen på dem som stannar kvar.

Sjukvården klarar inte av ytterligare neddragningar på golvet. Samtidigt kommer information om Mittuniversitetets neddragning av specialistutbildningar som bl.a. barnmorskeutbildning.

Några strategiska frågeställningar:

# Är nuvarande ansvarsfördelning mellan stat – kommuner – regioner optimal?

# Utvärdering av regionernas övertagande av frågor rörande länsutveckling.

# Statens roll inom sjukvården bör särskilt kartläggas.

Bör kompetensen i politiska styrelser breddas genom att företrädare för arbetsmarknadens parter väljs in? Det finns också anledning att närmare kartlägga sjukvårdens inre organisation, prioriteringar och effektivitet. Debattinlägg från läkarhåll visar på stora brister.

Skuldernas storlek begränsar ett kraftfullt engagemang för att vända den ekonomiska utvecklingen. Det har skapats en ”acceptans” för underskott. Vid en nystart med en ekonomi i balans, kan kraven på en styrelse öka, realistiska budgetar upprättas, och ansvar förtydligas.

Som läget är i dag, borde staten överta en väsentlig del av ackumulerade skulder från kommuner/regioner/landsting. I en rekonstruktion bör givetvis skulderna prövas. Skulder som är kopplade till investeringar i bostäder m.m. undantas, medan den skuldsättning som hänförs till åtaganden inom sjukvård, social omsorg m.m. lyfts av. Regeringen borde snarast ta initiativ till en utredning med representation från samtliga riksdagspartier, med syfte att skapa långsiktiga förutsättningar för en mer balanserad utveckling för hela nationen.

Landsbygdsprogrammet och januariöverenskommelsen är inte lösningen utan mer ett uttryck för oförmågan att kraftfullt styra landet.

Nils Eriksson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel