Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Perspektiv på coronasmittan

Det skulle nog vara bra för en och annan och för många att ha lite perspektiv på coronasmittan. Om vi ser på hotet från detta virus i förhållande till de farsoter som drabbat mänskligheten i historien, kan vi kanske ta det med förnuft. Allt sedan människor började hålla boskap har vi drabbats av pesten, digerdöden, koleran och spanska sjukan. Jämfört med dessa är coronapandemin, för svenska förhållanden, visserligen en mycket otrevlig vinterstorm, medan de andra var fullständigt förödande orkaner.

Från 500-talet och framåt drabbades Europa av tre pestpandemier, varav de två första var förödande. Den första pandemin började år 541. Den hemsökte Medelhavsländerna i 200 år. Digerdöden kom till Europa år 1347. De första registrerade utbrotten var i Kina 1331. Sedan spred den sig via människor och de infekterade loppor de hade med sig längs handelsvägarna.

Pesten återkom till Sverige tjugo gånger fram till början av 1700-talet.  Den var oerhört smittsam och upp till en tredjedel av befolkningen smittades. Pesten har tre former, böldpest med en dödlighet på 30-70 procent, lungpest och blodpest, som båda leder till en säker död. Det innebar att 200 000 till 500 000 dog i Sverige och ca 25 miljoner i Europa. Hela byar och samhällen ödelades och det ledde också till en allvarlig kris i jordbruket och livsmedelsförsörjningen. Stockholm förlorade nästan en fjärdedel av sin befolkning vid pestutbrottet 1710 -1711.

Koleran och kom till Sverige från Asien via Finland 1834. Detta år dog omkring 1 550 000 människor i Europa i sjukdomen. 1848 drabbade en ny våg av kolera Europa. Sjukdomen höll i sig och blossade upp varje sommar fram till 1866.

För hundra år sedan kom Spanska sjukan. Det var en ovanligt svår och dödlig form av influensa, som spreds över hela världen. Av de som fick diagnosen dog 2,5 procent. Vid en normala influensaepidemier dör 0,1 procent. "Spanskan" skördade 50 och 100 miljoner människor i världen. I Indien dog över tolv miljoner.

Den enorma uppmärksamheten nu beror bla på att vi i dag har alla slags medier som ringer i varningsklockorna så det dånar. Vi har en globaliserad ekonomi, som gör att alla drabbas. Företagen tycks ha en ekonomi som gör att de inte har någon uthållighet. Ropen på statliga hjälppaket är öronbedövande. Politiskt intressant att moderaternas Ulf Kristersson, som leder ett parti vilket vanligen vill ha så liten statlig inblandning som möjligt, nu är den främste kravställaren på statliga stödåtgärder, som ytterst skattebetalarna får betala. Och så har vi Jimmy Åkesson, SD, som tycks veta bättre än Folkhälsomyndigheten vad som bör göras.

Det är klart att coronapandemin är allvarlig och får konsekvenser. Men den är trots allt begränsad jämfört med farsoter mänskligheten tidigare drabbats av. Livet är sådant, att vi utsätts för allvarliga provningar och vi kan inte kontrollera allt (även om vi skulle vilja!) Det finns skäl att åtminstone i Sverige ta det lite lugnt och göra det vi vet minskar smittospridningen.

Alf Ronnby

Fil dr i sociologi

docent socialt arbete

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel