Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Klimatdebatten styrs av känslor

Klimatdebatten innehåller väldigt mycket känslor men inte ens nästan lika mycket fakta och framför allt en stor avsaknad av faktiska och praktiska åtgärder. Strejkande barn kräver att något görs. Politikerna håller med, något måste göras.

Det som saknas är vad som ska göras och var samt vilken effekt som då kommer uppnås. Det är beklagligt att media inte redogör för mer fakta som kan balansera den känslomässiga delen av debatten samt ställer frågan vad som ska göras och framför allt ifrågasätter. Istället undviker media kritiska frågor, ställer inte krav på makthavarna utan driver snarare panikvågen framåt i sin egen jakt på klick och nyheter som säljer.

Fakta är att Sveriges utsläpp av växthusgaser, som till drygt 80 procent är koldioxid, utgör 1,2 procent av utsläppen inom EU. EU:s utsläpp av växthusgaser utgör i sin tur ca 10 procent av världens totala utsläpp. USA står för ca 15 procent och Kina för ca 27 procent.

Kina släpper alltså ut mer än EU och USA tillsammans. Sveriges andel av världens utsläpp av växthusgaser är således blygsamma 0,12%procent. Ökningen av utsläpp sker främst i Afrika och Asien där till exempel Kina fram till år 2040 kommer bygga ca 700 nya kolkraftverk (totalt ska 1 600 nya kolkraftverk byggas i världen). Dagens ökning är sådan att även om Sverige redan i morgon helt kunde stoppa alla våra utsläpp av växthusgaser så tar det mindre än 2 månader (sett över genomsnittsökningen senaste 10 åren) innan ökningen av utsläpp framför allt i utvecklingsländerna har tagit igen Sveriges 0,12 procent.

Smaka på den insikten: mindre än 2 månader trots att vi direkt ställer alla fossila fordon, flyg, värmekällor, ståltillverkning mm rakt av och blir helt utsläppsfria. Jämför man med senaste årets ökning är det ännu värre: endast 2 veckor innan Sveriges 0,12 procent är intecknade av Kina med flera. 2 veckor! Vem tycker då att det spelar roll att cykla till jobbet eller källsortera?

Med den insikten måste man ställa sig frågan: Är det i Sverige vi ska lägga massor av miljarder på att minska eller få bort dessa 0,12% eller ska vi angripa problemet där vi får mest utsläppsminskning för pengarna? Det givna svaret borde vara att hjälpa på plats i andra länder men i det självgoda Sverige lägger vi hellre till exempel 1,3 miljarder på att främst cyklister i Stockholms innerstad skulle få köpa en subventionerad men miljövidriga elcyklar eller 1 miljard per år i stöd till solceller som inte levererar energi på vintern när energin behövs som mest och som dessutom inte ersätter CO2-energikällor i Sverige eller i grannländerna. Vi slår oss för bröstet och tror att vi räddar världen samtidigt som man i solljusintensiva länder genererar elenergi med olja och gas istället för just solceller och batterienheter.

En solcellssubvention hade alltså gett klart större CO2-minskning i dessa länder. Miljön och klimatet är en global angelägenhet så Sverige hade fått nytta av det ändå men inget att visa upp på hemmaplan – vilket verkar vara viktigare än att ge en faktisk miljöeffekt.

Per Edström, Östersund

http://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20180301STO98928/utslapp-av-vaxthusgaser-per-land-och-sektor-nyhetsgrafik

https://www.nyteknik.se/miljo/varldens-koldioxidutslapp-hogre-an-nagonsin-6941548

https://www.svt.se/special/co2-utslapp-tio-ar/

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/asiens-aptit-for-kolkraft-ett-problem-for-miljon

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel