Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: I den politiska krisens spår – girighet och tystnad efter ett barns död

Punkt 44 i Januariavtalet som skrevs mellan regeringen och samarbetspartierna efter valet 2018 har orsakat en politisk kris som slutade med Stefan Löfvens avskedsansökan. Jag skriver om en annan punkt, alls inte lika omskriven och debatterad, nämligen punkt 9. Jag citerar: ”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag som syftar till att införa vinstbegränsningar för privata aktörer inom välfärden”.

Sen kommer en mening om att marknadsskolan inte får ifrågasättas samt ett särskilt tillägg om förhållningssätt till Vänsterpartiet, den som kallats ”förnedringsklausulen”. Partiet ska hållas borta från allt inflytande. Det var Centerpartiets och Liberalernas pris för att stödja Löfven.

Märkligt nog gick Vänsterpartiets röda linje inte vid vinsterna utan vid arbetsrätten och fri hyressättning i nyproduktion. Arbetsrätten lyckades Löfven krångla sig ur genom att överlämna till parterna. Det kostade en hel del pengar för statskassan och Företagarna blev vinnare. Försöket att upprepa tricket om hyrorna med en lögn om att Fastighetsägarna och Hyresgästerna skulle få förhandla förutsättningslöst behövdes till sist inte, då Centern drog tillbaka sitt krav.

Om kommande överenskommelser och talmansrundor vet vi ingenting. Däremot att femåringen John Walter som av en socialtjänst placerats på ett privat HVB-hem i Hagfors, trots alla försäkringar om ständig uppsikt försvann och återfanns drunknad. Hur kunde det hända? Koncernen fakturerar svindlande summor, 20-22.000 kronor per dygn för krävande barn, vilket borde räcka till utbildad personal i tillräcklig mängd. Nu ska man utreda. Både socialtjänstens chef och presstalesperson för HVB-hemmet syns med stenansikten och talar i termer av OM något fel begåtts… John Walters pappa gråter och säger, ja ni gjorde fel, min son är död! IVO:s generaldirektör som granskat och flera gånger påtalat brister men nöjt sig med försäkringar om åtgärder och låtit dem fortsätta, talar svamlande och osäkert.

Det är enkelt att begripa att här finns ett samband mellan företagets prioritering, att ta ut 80 miljoner i vinst de senaste åren istället för att rekrytera utbildade pedagoger i tillräcklig mängd. Nu är John Walter död och kommer aldrig tillbaka. Ingen på politisk nivå har sagt ett ljud om kopplingen. Det var förbjudet för regeringen och stödpartierna men SVT och radion hade väl inte lovat något? Tyst där också.

Jag önskar att kommande valrörelse ska handla om sambandet mellan företagens girighet och ett barns död istället för vem som bär skulden till krisen och andra i sammanhanget mindre viktiga frågor.

Britt Jakobsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel